Skrattade
då jag fick denna bilden av Aslaug, jag ser sååå njutande ut då jag ammar. Ska spara denna o visa Elian hur jag alltid njöt, log o satt i lugn o ro då han åt då han var liten.
För hemska tanke om jag ståammade med honom på ena armen o lagade mat / dukade med den andra, tryckte in bröstet i munnen på honom i bärselen om vi var på olämpliga ställen o la en filt över honom, satt o bloggade nästan vaje gång han låg o ammade o myste o trodde all uppmärksamhet var riktad mot honom.....Jag ....Nä!?
Är så faschinerad över hur många bloggar det finns, hur många som helst tror jag! Himla smidigt o skriva av sig o skriva om det som sker o det man är intresserad av, för vart kan man skriva jag jag jag så ofta o bli uppskattad av folk som faktiskt läser o finner det smått intressant?
Jantelagen råder alltför ofta men tjejer känns snälla på bloggar, de säger snälla saker o jag blir så glad. Detta har för mig ersatt dagboken som jag skrev i ofta då jag var yngre o försökte mig på det för nåt år sen men det tog ju sån tid, så jag kör här o kan komplettera med bilder så jag kommer ihåg sker, tänk så kul sen o se hur Elian växer. O hur man själv ser/såg ut. Men då får jag stå ut med att bråk o skrik stannar här hemma mellan alla(!, vi har så många) väggar o så ska det ju va tycker jag, iaf i min blogg.
Kärleken vinner över allt, det tror jag verkligen på!
Kommentarer
Trackback
