hur kan man avstå?
Elian är lik mig och jag är lik min Pappa. Här ser Elian ut som sin Morfar.
En Morfar som valt bort honom och Ella. Att han valt bort mig är en sak, men dessa underverk?
Livet är NU - varför kasta bort det?
Jag kommer inte skriva mer om detta än så.
KRAM till er alla och till alla underbara vänner och familj som förgyller vårt liv!
Du är fantastisk Josefine!
det är verkligen svårt att förstå hur man kan välja bort ett barn. tur att ni har så många andra fina människor omkring er som förgyller er och era barns tillvaro. kram!
Det är sorgligt gumman när det är så.
Jag har det likadant med min pappa.
Du och dina är så betydelsefull för många.
Kram till dig och dina E-n
men gud den där bilden måste du ju förstora upp,verkligen en jättefin bild,gud så söt han är,vet hur det känns det där,man vill liksom berätta om olika framsteg barnen har gjort osv,men så är det vissa som inte bryr sig om dessa bedårande varelser,barnen,ha en toppenfredag ,kraaam
Jadu vännen, ett mysterium är det allt. Ett mysterium som även finns i våran familj =(
Kram
Hej Josefine!
Du är även lik din mamma och hon är så vacker!
Kram
Hej Josefine!
Du är stark, fantastiskt vacker och alldeles alldeles underbar!
Tack för att du delar med dig om hur livet faktiskt ser ut. All kärlek och respekt till dig!♥
Trevlig helg och många kramar!!!
Anna
Så är det för mig med, farmor har valt bort sina 3 helt underbara barnbarn och dom frågar jämt, varför kommer inte farmor hit. Jag tycker det är så hemskt, jag blir ledsen varje gång. Dom har inte gjort något ont. Men så är livet. Ha en trevlig helg Josefine!
Kram Lill
Jag vet hur det känns. Min mamma har gjort likadant! Jag har med tiden insett att jag är ganska glad att det är som det är! Trevlig kväll på bion!
Det har inlagget talade rakt till mitt hjarta for min pappa har valt bort mig med. jag har inga barn annu, men nar den dagen kommer sa finns det ingen morfar. Tur att jag som du, har sa manga andra underbara manniskor runt mig. KRAM pa dig, din blogg ar sa mysig och du verkar vara en vacker manniska- bade utanpa och innanpa.
Martina
Min pappa har valt bort mig, mina två syskon och mina fem syskonbarn. Han är alltså både farfar och morfar men han har valt att inte ha någon kontakt med oss. Att han sedan väljer att leva tillsammans med någon som är nästintill lika gammal som mig och jag är yngst i min familj, 24 år och min pappa är 62 tycker jag faktiskt är helt sjukt. Och i och med det tycker jag att det känns ganska skönt att inte vara en del av hans liv. Hade tyckt det varit skönt att prata med någon i samma situation så någon som läser kan ju alltid höra av sig!
Har kollat din blogg länge förstår att det är svårt när en pappa sviker. Men du Josefin du är en underbar Mamma för dina barn och jag vet att du älskar Eivind och dina barn, vet att Eivind hjälper dig i det dagliga ha det bra har röstat på dig i mammabloggen hoppas att Du vinner Stå på dig trots alla dumma kommentarer. Ni är en underbar familj. Stort Kram från en Mormor o Farmor
n
Har kollat din blogg länge förstår att det är svårt när en pappa sviker. Men du Josefin du är en underbar Mamma för dina barn och jag vet att du älskar Eivind och dina barn, vet att Eivind hjälper dig i det dagliga ha det bra har röstat på dig i mammabloggen hoppas att Du vinner Stå på dig trots alla dumma kommentarer. Ni är en underbar familj. Stort Kram från en Mormor o Farmor
Jag har ju förstått det från tidigare att det inte är ngn kontakt där! Måste vara jättejobbigt... Men men det är faktiskt hans förlust!!! Jag fattar inte att han kan välja bort dig heller men som du skriver absolut inte sina små barnbarn. Folk är konstiga! Hoppas du hade en mysig biokväll! DU är så diktigatt ta hand om dig själv (Nora är inne i en period nu att hon skriker och skrieker om pappan kommer in på natten eller ska natta och det gör mig så ont i hjärtat att då nattar jag och håller mig hemma, går på bio en annan gång ;) Kram
När jag läser kommentarerna ovan ser jag att vi är flera som har liknande erfarenheter, likaså jag.
En sorg som inte är lätt att leva med.
Kram till dig!
Tråkigt att man kan välja bort livet för sig sjäv.
Att se sina barn barn växa utvecklas frodas och bli egna individer ÄR stort och inget man vill missa :)
Inte för allt guld i världen :)
Tur att dom har så fina andra släktingar runtomkring.
Trots detta förstår jag dina sår i ditt hjärta att det smärtar att sin egna pappa väljer bort detta vackra.
men du är bättre än så :)))))
Massa kramar till fina ni
Hej Josefine.
Jeg mistet min pappa brått for et år siden og han var dedikert pappa. Så jeg kan ikke forstå hvordan noen kan velge bort sine egne barn og barnebarn slik. Egoisme. Det er hans tap og han kommer til å angre til slutt. Kos deg med din vakre familie du :-)
Heia..ville bare si at jeg har det akkurat på samme måten..en morfar som ikke vil treffe verken meg eller barna :( Er ekstra vondt, spesielt nå når man har barn og når mormor er død. Men så kan man tenke..vil barna egt savne noe de aldri har hatt? Eller er det vi voksne som lider med dårlig samvittighet på våre barns vegne...vi vil så gjerne ha den beste tilværelsen for barna våre og at alle brikker skal falle på plass.
Sier som de andre her at du virker som en god og trygg mamma, med fornuftig innsikt i livet.
Også virker det som Elian & Ella har noen av verdens beste bestemødre :)
Håper du koser deg masse på kino! Du fortjener det:)
Heia..ville bare si at jeg har det akkurat på samme måten..en morfar som ikke vil treffe verken meg eller barna :( Er ekstra vondt, spesielt nå når man har barn og når mormor er død. Men så kan man tenke..vil barna egt savne noe de aldri har hatt? Eller er det vi voksne som lider med dårlig samvittighet på våre barns vegne...vi vil så gjerne ha den beste tilværelsen for barna våre og at alle brikker skal falle på plass.
Sier som de andre her at du virker som en god og trygg mamma, med fornuftig innsikt i livet.
Også virker det som Elian & Ella har noen av verdens beste bestemødre :)
Håper du koser deg masse på kino! Du fortjener det:)
Undrar varför det är så vanligt att fäder väljer bort sina barn? Kan det bero på om dom träffar fel partner?
Min dotters pappa valde bort henne när han träffade en ny.
Min situation är som din; en pappa/morfar i livet men som väljer att inte vara en del av mitt och mina två barns liv. Tragiskt.
Hämskt o läsa detta. Förstår inte hur föräldrar kan lämna sin familj,barn, barnbarn, ja allt. Jag har en kompis som varit med om samma sak. Jag kan inte säga att jag förstår för jag har fått växa upp med världens bästa morfar, men jag kan bara tänka hur hämskt det måste vara.
Du skall vara glad för att ni har så många andra omkring er som är så snälla o gulliga.
Kram på dej!
Jag satt precis och undrade vad som hände med din pappa. Han höll ju Elian i sin famn när Elian var nyfödd men sen när jag läste att din bror skulle följa dig till altaret förstod jag att han nog inte fanns i ert liv längre. Förstår att du inte vill prata om det heller. Men väldigt tråkigt tycker jag att man väljer bort sin dotter med familj :S synd det är ju hans förlust! Jag tycker btw att du är vääldigt lik din mamma, kopior nästan. Och verkar lika gulliga också. Haha nu blev det en lång kommentar men skitsamma! Kram =D
Jag tycker också du är jättelik din mamma! Ni har så fina drag båda två! Så tråkigt med din pappa. Jag tror nog att det är han som förlorar mest på det! KRAM!
precis som du har jag det med,kan inte förstå hur man kan göra så.men det är verkligen han som går i förlust, både din och min pappa.kram
vilken otrolig tur att din mamma, elians mormor då har mött ingemar.. han verkar vara så himla härlig och förtjust i elian.. det verkligen syns genom bilderna och känns igenom din text här på bloggen! :-)
nu menar jag förstås inte att den ena ska utesluta den andra.. men du förstår nog hur jag menar? att han har utan sin riktiga morfar ändå så härliga och många människor runt honom som älskar honom & ella! :-)
been there done that. ver hur du känner dig. vat i samma situation som dig.... fattar intehur mna kan välja bort så... spm många har de som vi...
Samma här!
Skrev ett långt argt mail häromdagen där jag lättade på mitt hjärta och min pappa ringde upp mig!!
Säkert kommer han inte ringa på länge igen eller träffa oss som han sa i telefon... Men det är hans loss men jag blir så ledsen för mina små pojkars skull!
Kram V
Går inte att förstå hur man kan välja bort ett barn...bara tanken på att skjuta ifrån mig Arvid och Nils gör mig illamående. Så fruktansvärt. Din pappa missar en underbar dotter, för att inte tala om två fantastiska barnbarn. Ofattbart. :(
Hej! Förstår precis hur du känner, blev själv borvald av min pappa när jag var 4 och min syster var 6. Han har en ny familj och när vi var små kom han enbart en halvtimme på våra födelsedagar men med tiden blev han som en främling och till slut slutade han komma även på födelsedagen (1ggr/år).
När jag själv fick mitt första barn och som du vet blir man helt övervädigad av kärlek för detta lilla knyte, jag blev så sorgsen och det kändes som knivar i hjärtat när jag tänkte på att morfar inte alls bryr sig om det lilla fina barnbarnet som han fått. Jag grät men bestämde sedan att han ska inte få förstöra för mig och barnet, vi vill leva i glädje. :) Träffade honom på stan en gång med båda barnen de var då 5 och 3 år gamla och barnen frågade högt och tydligt: -Mamma, vem är det där?
Jag tror att han skämdes då faktiskt men det är rätt åt honom. :)
Så tråkigt, här är det inte riktigt samma med nästan, min pappa säger att han vill träffa oss men han orkar inte köra 15 min med bil för att hälsa på oss för att han problem med värk.. Fast några gånger/år så klarar han av att köra från Skellefteå till Skåne för att hälsa på en vän!!.. Och han orkar bygga ett garage mm. mm.(min far är som ett stort barn, han klarar lätt det han tycker är kul, men är det nåt han tycker är tråkigt så skyller han bara ifrån sig.) Vi brukar fara dit några gånger på sommaren och hälsa på då vi kan vara ute (han har hund och vi är allergiska) Men det känns trist då man får lov att påminna sonen om morfar, och lägga till att det är han som har hunden, för att han ska förstå vem det är. Ibland blir jag arg, men oftast så tänker jag bara att det är hans förlust, han har valt ett ensamt liv och det kan jag inte kalla så mycket liv överhuvudtaget. Jag håller precis med dig och förstår vad du menar.. att han inte vill träffa mig må väl vara, jag är ju vuxen nu och han fanns där då jag var barn. Men han missar alla dessa goa stunder med barnbarnen som jag vet hade kunnat förgylla hans dag så som det gör för oss. Men det är ju hans val.
Kram
Detta är så jobbigt...
Jag har själv under många år inte haft någon kontakt alls med min pappa, vet egentligen inte varför det blev så men jag skulle tro att alkoholen spelade en stor roll. Nu har vi hittat tillbaka till varandra och vi har bättre relation än någonsin. Jag ångrar att jag inte tog tag i detta tidigare, för det var jag som fick göra det, min pappa gjorde det inte. Ibland måste man svälja sin stolthet (säger inte att det är så i ditt fall) och ge det ett sista försök. Jag tror inte att varken du eller din pappa mår bra av detta, men å andra sidan så vet jag ju inte varför ni inte har kontakt heller...
Vill iaf skicka över en stor kram!
Min pappa och min farbror's pappa (min farfar) valde bort sin familj och hörde aldrig av sig.
Jag har aldrig haft en farfar. Har träffat han två gånger under min barndom. Båda gångerna lika ointresserad av sina barnbarn. Självklart var jag ledsen som liten över att inte ha någon farfar när alla andra hade det. MEN jag hade turen som hade och HAR världens bästa morföräldrar som alltid funnits där. Och det har Elian och Ella också. :)
Förstår hur du känner.. min papa har valt bort mig också och min lilla dotter som är 9månader har aldrig och kommer aldrig att få träffa sin morfar. Tur att de finns så många andra fina runt omkring en som väger upp det tomrummet lite.
Min pappa dog när jag var åtta år, och han tyckte att det värsta med att veta att han skulle dö var att aldrig få se mig och min bror växa upp. Att dessa pappor som faktiskt lever och som har barn inte uppskattar det gör mig både förbannad och sorgsen. Har de ingen respekt för livet?
Jag blir jätteledsen då jag läser hur många andra som har det som oss. KRAM till er alla och tack för att ni delar med er. Det känns på ett konstigt vis skönt att man inte är ensam men som sagt, inte alls kul för er... TUR man kan kompensera med andra som ÄLSKAR barnen!
KRAM
det var tråkigt att läsa...kram
Josefine, vi är många med dig. Jag tror inte att det handlar om illvilja från de icke närvarande fädernas sida utan om psykisk sjukdom, oförmåga och dåligt bagage från sitt egna liv. Man får försöka förlåta dem så gott det går, för sin egna sinnesfrids skull.
