Det här med barn...!
Jag gick och la mig tidigt igår - skönt och välbehövligt då Elian sov som ett litet plåster på mig hela natten. Idag ska vi göra något helt fantastiskt så vi har en softare start på morgonen här.
Mina killar just nu.
Så snälla kan jag få lite fina syskonstories här? Gärna jobbiga också men är det något som oavsett får oss att le varje dag så är det väl barnen? Hur arg, trött eller sliten man är så ler man ju då de ler eller säger något fyndigt. I love BARN och jag är stolt över er som kämpar på med era egna eller andras. Känn att du gör något stort, något viktigt. Det hjälplösa barnet behöver oss vuxna och de behöver att vi mår bra - så ta hand om dig! Världen skulle inte snurra vidare utan kärleksfulla föräldrar men inte heller om alla valde att bara vara Mammor och Pappor. Att kombinera jobb + familj är en konst. Alla vi som kämpar är DUKTIGA, glöm inte det!
Jag kanske har ovanligt lugna barn (nä förresten, femåringen är allt annat än lugn) men jag har aldrig tyckt att det har varit jobbigt att ha barn. Och att ha två är faktiskt ännu enklare än att ha ett, det går liksom nästan av sig själv.
Dessutom är det jättemysigt när man har två små gosungar i sängen på morgonen. Syskonkärlek är det finaste som finns!
Jo du, det är alldeles förträffligt med flera barn, själv har jag två! Det är en period i början när man måste vänja sig vid att kunna parera och hantera två istället för att lägga allt fokus på bara en. En period när man själv får ha tungan rätt i mun innan det blir vardag och man har lärt sig hur det är. Naturligtvis brukar den perioden sammanfalla med att storasyskonet också måste anpassa sig och vänja sig vid att helt plötsligt behöva DELA MED SIG av uppmärksamheten! ;-)
När lillebror och jag kom hem från sjukhuset hann vi bara vara hemma i några dagar innan vi behövde åka in till sjukhuset igen och blev liggandes en veckan pga. en infektion. Innan vi åkte in hade jag precis börjat få en reaktion från storebror om det här med att dela och det var synd att det blev avbrutet men det löste sig efter hand.
Idag har de väldigt stor behållning av varandra och jag ångrar inte ett ögonblick att vi har två fina killar!!
Så mitt råd till dig: dissa allt gnäll om att det är jobbigt, visst kan det vara det men det är värt det alla gånger!!
Åh jag önskar jag hade tagit bild på mina när lillasyster kröp upp på/i storebrors famn i morse och de mös såååå! :D Och ang att det skulle vara så jobbigt med två!?.. OK! De är två inte en längre men jag märker inte så stor skillnad på vad jag måste göra!?.. om du förstår!.. Och vad mkt de får av varann... jag får ju mer tid nu för de kan leka tillsammans i långa stunder! Visst jag kan oxå tycka det är jobbigt ibland MEN har det verkigen med barnen att göra då!? Eller måste vi sluta vara så himla duktiga och lägga så mkt energi på "onödiga" tankar och måsten?.. :) Så fortsätt njuta livet som du gör så kommer dina barn ge otroligt mkt kärlek och lycka och du dem! :D Kram
Hej, Josefin!
Jag heter Katarina och läser din blogg varje dag.den gör mig glad eftersom jag själv har tre barn och behöver lite uppmuntran ibland. Mina barn är 13,6,lille Max fyller 2 den 1 december.Mitt första barn Victoria fick jag ung precis som du.Och jag ville ha barn,det var min största önskan.MEN ,hon vände upp och när min tillvaro.Gud så jobbig,men så mycket kärlek och oro man kan känna för sitt barn,inte någon har berättat för mig....
Det dröjde 7 år innan jag bestämde mig för andra barnet.idag kan jag säga mitt bästa beslut.Cajsa var och är en solstråle, så hon har fått mig vilja
våga en gång till. Det blev en underbar liten kille Max .Visst är det jobbigt och man känner ibland att man har inget liv,man är bara mamma.Men jag ser dom blir äldre och dom har varann och jag är såååå stolt
Jag får varje dag tillbaka kärleken,kramar,och då och då ;du är världens bästa mamma``....Så Josefin det blir jobbigt,men du är världens bästa mamma för Elian och din bebis...Du är upskattat...Sorry det blev lång...
Stor kram Katarina
så söt unge.. skönt att ligga på morgon och ta det lugnt..
Jag har 2 systrar och tycker det är underbart. Vi har så roligt ihop. Jag själv har bara ett barn (dotter på 14 år)mina planer var minst två.. ödet ville annat. Min dotter har faktiskt själv sagt att hon många gånger önskade att hon hade ett syskon, känna att hon inte behöver vara "själv" när det gäller kanske sällskap till skolan, gå till affären osv. Hon har kompisar hon gör detta med men det är inte riktigt samma sak. Min dotter säger att man är "sig själv" när man är med familjen. Jag håller med! Nu är det så här att mina systra har också barn, de är 15, 14 och 14 :) Vi har alltså 4 tjejer i samma ålder :) Sammansvetsade som vi är så umgicks vi mycket när barnen var små och nu tar de själv initiativ till att träffas. De har det jätte roligt. Min dotter säger att hennes kusiner är hennes systrar.Ditt ofödda barn kommer till er, en underbar familj. En charmig, söt och snäll storebror som kommer att skydda och älska sin lilla/e XXX, och en mamma och pappa som älskar sina barn,och älskar varandra! Det är fantastiskt! Ha en bra dag!
Hälsningar från ett blåsigt skåne.
Kram.
Jag är inte mamma själv (ännu), men om jag kan så vill jag självklart ha flera barn.
Jag har två bröder, och jag kan inte tänka mig hur det hade varit att växa upp utan dem. Jag tror det är jätteviktigt att växa upp tillsammans med andra barn, allra helst syskon. Man lär sig så mycket om kärlek, gemenskap och att ta hänsyn!
Ha en underbar dag, du lyser upp i bloggvärlden!
Kram
Skönt att det känns bättre jag väntar oxå nr 2 och har precis samma funderingar som dig och man tappar tålamodet lite lättre nu men så är det. Mina vänner som har 2 barn säger att med nr 2 går allt mycket lättare man gör det som på rutin och så kan det nog vara =) Hoppas du får en underbar dag! Kram
Även jag ser fram emot syskonstories då jag tvekar OM jag vill ha syskon till vår son. Det är tidigt att tänka på redan nu, men man tänker ju ändå framåt och funderar, om man orkar ta hand om en liten till... Men samtidigt skulle jag själv absolut inte vilja vara utan mina egna syskon, det berikar ens liv med syskon! Det vill jag inte "beröva" sonen... Svårt!
Ha en bra dag!
HEj Josefine!
Precis som du säger så är det lite trist när alla påpekar hur jobbigt det är med barn! Jag tror att när de flesta verkligen tänker efter kan man skriva under på att det är värt det (och det blir ju vad man gör det till).
Jag har tre barn, skulle gärna ha ett till men vi tror att "det räcker nu".
När vi berättade för våra flickor att de skulle få ett litet syskon skrattade vår yngsta dotter högt! Hon var 4 år och kunde inte vara stoltare och hon kände sig så viktig! Tänk att hon skulle bli storasyster, hon som alltid varit minst! När så lillebror äntligen kom så vek hon inte från hans sida de två första dagarna sedan vi kommit hem. På riktigt! Hon satt och sjöng vaggvisor och klappade honom på huvudet och höll hans hand i TVÅ DAGAR, inget annat kunde få henne därifrån. Hon sa till mig innan hon somnade: -Mamma, jag kan inte fatta att jag älskar bebisen så mycket!
Det är ju sådan ögonblick som gör att allt annat inte har så stor betydelse....
"De är det bästa man kan ge dem" Sa min barnmorska då vi pratade om känslorna att ge sitt barn ett syskon! Å nu kan jag absolut hålla med! Känslan då man ser hur dem tittar på varann, saknar varann när den andra inte är med- När dem skrattar och ler tillsammans och man inser att de alltid kommer att ha varandra, resten av livet. DET är de Bästa!
Lycka till nu- det är kul att följa dej i bloggen =)
Kram från en barndomsvän :)
Själv har jag fyra barn. den äldsta är 14 och den yngsta är 1År.
Det är så mysigt som helst, visst bråkar de o gnabbas men vilka gör inte det :-)
När de äldsta kommer hem från skolan så skiner hon upp som en sol, det är precis som hon har saknat dom för hon ska kramas med dom.
Dom har alltid varandra om det är nått.
Men visst får man höra att OJ har du fyra barn!!
Att du orkar o så vidare.
Kanske ska tala om att jag är 34 år.
Du verkar vara en hel mysig mamma,fu och vän
Kram
Hej,
Är just nu mammaledig med lillasyster 9 mån och storebror 4 år är för tillfället på dagis. Jag tycker det är helt underbart med flera barn. Lillasyster avgudar storebror och skiner som en sol då han kommer hem från dagis. Storebror är också lika glad åt sin syster och berättar flera gånger per dag hur mycket han älskar henne!
Men visst har det också varit tufft ibland, men inte för att de är två utan det där som kan vara jobbigt i början oavsett antal barn. Att få till fungerande rutiner, komma igång med amning, sömnen m.m ja du vet säkert. Att vid dessa "jobbiga" tillfällen ha sin äldsta prins hos sig gör bara allt mycket lättare, jag blir ju så glad och varm i hela kroppen bara jag ser honom!
Du har en underbar tid framför dig!!!!
Jag har massor med barnhistorier. Små söta rara historier. Men barn bli stora och jag lovar det blir INTE tråkigare!!s Mina är 15 och 16 år gamla nu och häromdagen hade 16 åringen varit såå jobbig mot mig och jag kände mig verkligen som världens sämsta mamma! Stod ute i köket med blöta kinder och då kommer 15 åringen in och säger "Mamma, du är världens bästa kvinna som gör allt för dina barn" DEN kommentaren värmde såå mkt.
Så ha inte dåligt samvete för att du inte alltid är på topp, barnen känner att man älskar dem och kan gå igenom eld och vatten för dem.
Du är en fantastisk mamma och den allra bästa Elian kan ha!
Skickar lite solsken från enn soligt Göteborg
Kramar
Jeanette
Mellan mina flickor skiljer det 2 år o 4 mån.
Jag måste säga att jag tycker att det är den bästa present man kan ge sitt barn. Syskon alltså!
Visst är det jobbigt. Men kärleken är ju helt okrossbar.
Vet att när jag väntade lillasyster så kände jag att henne skulle jag aldrig älska. Hon kändes som en parasit.
Men så fort hon kom ut så blev mitt hjärta dubbelt så stort.
Hoppas att det är så för alla mammor.
Min stora flicka började 6 års nu i höst. Där frågade de alla barnen en dag vem som de hade som bästis. Min dotter sa sin lillasyster. Hon blev retat av det i skolan men jag kände mig såå stolt!
Lycka till med allt.
Kram Bonnie
God morgon.
Läste en interjuv med Emma Wiklund för några år sedan nnär hon fick sitt andra barn och hon skrev att hon gillade att fimiljen blivit så komplett, man var en riktig familj när man hade två barn. Det kan jag hålla med om. Det kändes så "genomtänkt" och "på riktigt" när tvåan kom. Nu var vi inte bara ett par som fått ett barn, vi var en familj som valt att skaff två. Min man har ett barn sedan tidiagre och för mig var det viktigt att Emilia, den stora tjejen, fick ett syskon som alltid är hemma. Ville inte att hennes verklighet skulle vara att syskon är något som försvinner varannan vecka.
Att se deras syskonkärlek får en att glömma allt annat. Min lilla tjej Leonie säger ofta :Nåni äskar Mia, bara Mia. Nåni vill bara leka med Mia, ingen annan! Hur gulligt som helst.
Till det svåra med två barn är att vara rättvis. Tyvärr tror jag att Emilia ofta får skäll på saker som egentligen är Leonies fel.
Svårt också när Emilia ska leka med kompisar och de inte vill ha med Leonie. Jag förstår Emilia, men jag förstår Leonie också och vet inte alltid hur jag ska göra.
Kram Åsa
Hej Josefin.
Jag har inga barn själv ännu. Men jag har ett syskon. :) Och det kan du läsa om på min blogg. Hur FANTASTISKT det är att min mamma och pappa födde mig till min bror. HAha om du förstår hur jag menar.
Det ni gör för både er själva, Elian & den lille i magen är FANTASTISKT. Stor styrke kram till dig.
jag har alltid fått höra att vi har sådana harmoniska barn,o de e dom,det kan bero på att både jag o min man är ganska lugna,vi har aldrig typ stressat ihjäl oss på morgnar osv,nu låter det kanske som vi e som två sengångare,men så e det inte,jag tror att om man mår bra så mår barnen bra o är lyckliga,o inte ställer massa krav,man kan inte göra mer än sitt bästa har vi alltid sagt,och för att citera Astrid lindgren.....Om man överöser ett barn med kärlek så kommer folkvettet av sig självt...visst e den bra,i alla fall e det MYCKET roligare med flera barn,tycker jag i alla fall,odet kommer gå kanon för er med två knoddar också,det blir bara lite mer pusslande,kram
Jag kan inte annat än säga att det är helt underbart att se barnen busa, kramas, se hur lyckliga de blir av att träffa varandra då de varit ifrån en stund. Att ge sitt barn ett syskon är något som jag tycker alla ska göra. Att få växa upp med ett syskon är som du oxå vet - otroligt värdefullt och man har en nära vän för livet. allti en vän med sig. Att det är tätt mellan barnen är otroligt påfrestande på alla fronter och mycket sätts på prov du har kanske läst min blogg. Men det possitiva tar såklart över 1000 gånger mer. Och tar man sig igenom de första åren klarar man allt sen... Jag ångrar inte en sekund att det inte är mer än 1 år mellan mina troll. Kram till er
Elvira var 3år när hon blev storasyster.
Vi visste att den var en lillebror i magen och Elvira längtade som en liten tok efter bebisen.
När Axel, hennes lillebror äntligen kom var hon överlycklig, hon var så stolt!
Men när Axel var ungefär 4veckor, så var det precis som att det gick upp för Elvira att, okej,han är här för att stanna!
Elvira var ledsen en kväll när Axel skrek, hon tyckte att han kunde krypa in i mammas mage igen ;)
Vi satte oss i hennes säng och pratade bara hon och jag. Jag berättade eftersom att jag oxå har en lillebror att ibland är det JÄTTEtråkigt att ha en lillebror och ibland är det jätteroligt.
Vi kramades och sedan dess har hon inte vart ledsen mera. Hon älskar sin lillebror, dom har så roligt ihop trots ålderskillnaden, hon involverar honom i sina lekar och pussar och kramar honom jämt!
I början, så sitter man ju i princip och ammar heeela tiden, då läste jag bok för Elvira samtidigt, så hon fick sitta med och mysa hon oxå ... bara ett litet tips =)
Sedan så har jag och Elvira våran stund på lördag förmiddag, då vi hittar på något bara hon och jag, viktigt att få lite egentid med både mamma och pappa i mellanåt =)
Elian kommer tycka det är jätteroligt med en lillasyskon, men det kommer att bli en stor omställning för hela familjen, dom vet ju inte vad som väntar, det kan ju inte ens vi vuxna föreställa oss, eller hur!
Men ni har verkligen något helt fantastiskt roligt framför er!!!! =)
min lillasyster (ida-matilda) föddes 1991, två år efter mig (josefin) och trots att vi från start var olika båda utåt och inåt har vi alltid hållit ihop. hon var min bästa lekkamrat som liten och är idag min bästa väninna. ett syskon är en bästa kompis med ett djupare band, jag är så tacksam för min syster! när man var liten kunde man leka tillsammans hela dagarna, och numera har man glädje av varandra på andra sätt. som igår, då var vi ute på stan tillsammans och shoppade..jag bjöd henne på middag och vi pratade hemlisar. för ens syskon vågar man berätta allt det som man inte vågar berätta för någon annan! syskon är kärlek.
Jag har inga barn själv, men jag är uppvuxen med tre bröder, två större och en mindre. Visst, vi bråkade mycket under åren, men idag är vi sammansvetsade som aldrig förr. Jag kan inte tänka mig att inte ha bröder, bröder som pikar och puffar på. Som alltid finns vid min sida och bara är. Jag har ingen riktigt story, förutom kanske min 13-åriga lillebror som skickar sms: "Jag älskar dig Marie!" "När kommer du?" Dom får jag rätt ofta, så det blir ganska ofta besök hemma hos mamma :)
nu är jag inte mamma själv men jag är äldsta barnet av tre. Jag har två yngre systrar. och vi har bråkat, slagits, skriktis och drivit våra föräldrar till vansinne under årens lopp. Men nu när vi blivit lite äldra (22,19,16) så finns det ingen jag skulle vilja byta ut dem ut. De är min trygghet i livet och jag vet att vad som än händer så kommer de alltid finnas där.
Vi har ju så klart haft en massa fina stunder också under vår uppväxt. Och vi är nu starkt sammansvettsade även fast vi är extremt olika. Att ha ett syskon, eller flera, är som att ha en bästa vän/extra mamma men framför allt som att ha en del av sig själv.
Det är bara 15 månader mellan mina barn.. visst var det mycket jobb och slit med matning blöjor etc. Den ena skulle ammas medan den andra stack iväg på upptäcktsfärd.. Det gällde att ha 10 armar en period:-) Men jobbigt.. tja.. nej det roliga väger alltid över. Det är så mycket kärlek.. Men visst har man slitit sig i håret av kramp ibland.. så gör nog alla föräldrar.. Nu sov båda mina på natten så jag var alltid utsövd och dom har haft en oerhörd glädje av varandra och alltid tyckt mycket om varandra.. åtminstone tills dom blev teens men det hör väl tonåren till:-)
Alla barn är ju olika så hur det blir för er vet man ju inte, mer än att det blir lite mer kärlek..för kärlek är det..hela tiden år efter år:-)
Vad jag inte hade gjort däremot är att resa till Rom med två små barn...:-) Rom är ingen barnvänlig stad, det finns bättre platser att resa till med små barn. Vi har rest mycket med våra men anpassat oss efter deras behov.. Man vet ju vilka dom är och ni kommer säkert fram till det beslut som passar er och er familj bäst. Vad som gäller i en familj funkar annorlunda i en annan.
Det är kul med syskon, det är underbart att få en till, lite mer jobb och logistik bara men vaddå.. dom är ju inte spädbarn hela livet.. När dom är 5 och 7 år tex är det bara helt suveränt roligt!!!! Ni har en massa underbara år framför er det vet jag!
Jag har inga barn själv... än ;) Men jag kan bara berätta att jag har två småbröder. Visst kan det vara jobbigt med syskon ibland, men jag är så enormt glad att jag har dem!!! Jag vill aldrig vara utan dem.
Syskon lär en så mycket, man har (nästan) alltid någon att leka med osv. Att ge ett barn liv och att ge sitt barn ett syskon är något fint! Jag hoppas att ni, hela familjen får en bra dag och önskar er lycka till :)
Jag har valt att ha 4 år melan varje barn just för att få den tiden som ett litet barn kräver då jag har väldigt aktiva barn :0)
tre knottar funkar HUR bra som helst
vill då tillägga att vi även har 2 hundar som är som våra barn 2 katter en kanin och ett marsvin :0)
jag har valt att skänka mitt liv som familjemamma och har gett mig in i den rollen 1000 procent. Just därför att jag älskar att vara mamam till tre underbara kids :0)
Tyvärr vet jag många som inte pallar att ta hand om ens ett av sina barn vilket är sorgligt :0)
käääärlek till er
Har inga barn själv (än) men är yngsta av fem syskon, så något speciellt måste det vara med flera barn :)
Själv kan jag inte tänka mig att inte ge mitt framtida barn syskon (om det går såklart!). Syskon är underbart o man ha SÅ mycket nytta av varandra när man blir lite äldre (kanske redan som små men det minns jag inte riktigt ;))
Kramar! O gud vad härligt att det gick bra på UL!
Syskon är det finaste man kan ge sitt barn. Visst det blir dubbelt upp med två men det är ändå samma jobb som görs. Melvin har älskat Matilda från första stund. Han kom in på BB och kollade lite finurligt på henne när hon låg i sin lilla plastbalja. Min bäbis sa han och ville krama henne. Han satt en lång stund med henne i sitt knä och klappade fint på hennes huvud. Ögonen tindrade och han var överlycklig. Nu är matilda 4 månader och han vaktar och beskyddar henne. Det är hans Matilda. Åker vi nån stans så frågar han vart Matilda är innan vi hunnit stoppa in henne i bilen, sen skrattar han smått och säger, vi kan ju inte glömma Matilda. Han har aldrig tagit ut sin ev svartsjuka som vart näst intill obefintlig på henne. Det är 1år 10månader mellan dom och tänk va roligt de kommer att ha om ett tag. Alltid vid varandras sida. Som förälder har man igen allt jobb alla de stunder man ser glädjen de finner i varandra. Mina barn är det bästa jag har. Klokt sagt det där om att inte bara vara mamma och pappa. Barnen ser hur föräldrarna är mot varandra. Visar vi som mamma och pappa varandra kärlek lär sig barnen oxå det. Underbara UL-bilder!
Tack för en mysig blogg om livets glädjeämnen! Jag har 3 barn och det är verkligen jättemysigt med många barn. Visst är det jobbigt många gånger när allas viljor ska uppfyllas samtidigt. Som när alla ska ta av sig vinterytterkläderna och är trötta och hungriga... Men samtidigt så är det barn som livet går ut på. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dom. Man älskar dom så mycket och är så stolt! Titta gärna in på min blogg så får du se hur mysigt det är med syskon :-)
Kram och ha en bra dag!
Jag har en flicka på två år som ska bli storasyster innom fyra veckor.Hon är jätte glad över det.Och jag och min man för den delen också.Det är så fantastiskt att få hålla en liten ny männsika i sin famn.Och veta att man ska få ha den hära personen i sitt liv.Helt underbar känsla.Obeskrivlig.Önskardg all lycka med dina barn :)
Hej Josefine!
Du borde läsa inlägget "la familia" jag skrev för några dagar sedan om min stora härliga familj med tillhörande bilder på alla. Vi är 7(hel)syskon i min familj i åldrarna 4-21år, 2 flickor och 5 pojkar och det är jättekul! Även om det är mycket som krävs av mina fördäldrar så tycker de att det är jätteroligt. Jag håller tummarna för att allt går bra med din bebis, och för att mamma och pappa inte ska skafffa några fler barn, 7 räcker gott och väl =)
Barn är underbara. Dom förgyller verkligen ens liv. Jag och maken fick vårt andra barn Tindra när vår första, Adrian var 2 år och 2 mån. Och det har varit alldeles underbart. Nog är det tungt emellanåt men det är värt varenda minut och sekund av vårt liv. Det lyser syskonkärlek mellan barnen och jag får ofta höra hur mycket dom tycker om varandra. Adrian är väldigt omtänksam emot sin lillasyster, han tar hand om henne på dagis (dom går på samma avdelning) och han är så mån om henne att fröknarna ibland tar Tindra och hittar på nåt med henne så han ska få leka och bara vara med sina kompisar. Tindra söker alltid efter sin bror, hon vill gärna leka med honom och tröstar honom om han är ledsen. Men såklart som alla barn så bråkar dom ibland, tar av varandra saker osv. Men för det mesta är dom väldigt snälla, jag tycker bara det varit positivt att få barn relativt nära varandra åldersmässigt.
När jag berättade att jag väntade nr 2 var min dotter 2 år fyllda. Många sa samma sak, att det skulle bli jobbigt med 2 barn. När sonen föddes var dottern 2 år & 8mån. Jag väntar fortfarande på att det skall bli jobbigt, 6 år senare :).
Det är nog individuellt hur jobbigt det blir. Visst bråkar mina barn men det hör till, syskonkärlek. Min dotter har alltid varit väldigt självständig och inte särskilt krävande som barn. Nu är ju mina barn 6 & 9 år. Väntar nästan med spänning på hur tonåren kommer att bli. Förvisso har dottern som är 9 år lite sådana tendenser ibland men det är för det mesta mot mig.
Så jag tycker inte du skall oroa dig. Du får inte glömma bort egentiden med Elian bara när lillan sover.
Tror du fixar det utan problem.
Kram!
Måste bara säga att jag älskar din blogg! jag ler alltid när jag läser den. Jag har två systrar och jag är så innerligt lycklig över att de finns. Min mamma berättar bara "upptågsberättelser" från när vi var små, å skrattar bara åt sånt som var jobbigt , det var ju värt det =) det kommer gå alldeles utmärkt för er fyra, jag önskar er all lycka! Kram Hilda
Hej!
Har inga barn än, men förhoppningsvist inom en snar framtid. Tänkte bara dela med mig av mina egna syskon.
Mamma var 22år då första dottern kom, vid 23år kom jag och min tvillingsyster, och vid 24år kom lillasyster. Helt plötsligt hade dem 4 döttrar att ta hand om och jag måste ge mina föräldrar en stor eloge som klarat av detta.
Många tappar hakan när jag berättar om syskonskaran och nästan lider för mina föräldrars skull. Självfallet har det varit stressiga år för dem med spyor, blöjbyten upp över öronen, olika aktiviteter, bråk, tandagnisslan osv osv.
Jag är jätteglad över att ha 3 systrar, att vi nästintill är i samma ålder är en bonus. Nu i "vuxen ålder" uppsattar man varandra så otroligt mycket och jag finner alltid stöd och tröst hos dem.
Jag tycker nästan synd om alla barn som växer upp utan syskon, de går miste om så mycket.
Vilken superfin familj ni är!
/ny läsare
Det är inte BARNEN som är jobbiga tycker jag... mest att man skulle vilja vara en spindel ibland och ha en arm till dem vardera! ler Jag har själv tre och efte två så kan jag säga att då kan du ha hur många som helst! Har man lärt sig dela sitt hjärta EN gång så kan man göra det igen! Jag är helt övertygad om att din kärlek till dina barn kommer växa sig ÄNNU starkare efter att du sett deras underbara syskonkärlek sen när de växer upp tillsammans... LYCKA TILL! kram!
Det är underbart med två barn. Man märker att de har mycket glädje av varandra. Storasyster 4 lillebror 2,5. Det klart det bråkas, de har ju starka viljor båda två. Men de är bara helt underbara. Håller just nu på att filura när den tredje ska få komma till världen;-)
Och egentligen är inte barnen jobbiga. Det är vardagen runt omkring som är jobbig med alla måsten, som gör att man blir utpumpad och inte har den ork man skulle vilja ha för sina barn.
Jättefin blogg förresten.=) Hit kommer jag tillbaka!
