Prinsessans Dagbok

Den 17 augusti på kvällen somnade jag sent, hade på kvällen varit inne på sjukhuset o kikat ctg på bebis eftersom jag ramlat lite i badrummet. Allting var bra och de kollade även om jag hade öppning, men nej det var 0 cm så du kan bara ignorera sammandragningarna du har på nätterna sa barnmorskan. Jag tyckte det va lite trist samtidigt som skönt o få veta att jag inte är igång på något vis o ställde då in mig på att gå över tiden. ( BF 19 aug )

Låg o läste till 2.30, Eivind sov men jag var inge trött. Sen vaknar jag den 18 augusti kl 5.35 o känner AJ. Går omkring i lägenheten o försöker tänka att det bara är sammandragningar, men de kommer var 5e minut o det hugger i ryggen o jag tror jag ska gå av. Loggar in på flo försöker skriva men det gör så ont. Ställer mig o andas genom varje ont o väcker E efter en timme.

Han stryker mig på ryggen o börjar förstå att det är något på gång. Ringer syster o frågar vad vi ska göra o hon säger ring in o åk o se om du är igång, jag tror nog det säger hon... Jag tänker, oj vaddå? De ÄR värkar!?

Då jag ringer sjukhuset (8.45) får jag en värk o andas igenom den samtidigt som hon i luren väntar. De säger kom in så får vi se, o jag säger till Eivind att nu kan vi åka in när vi vill. Han säger att vi kan ju lämna väskan i bilen men förstår snart att det inte är så långt borta. Han säger innan vi åker att tänk om vi får möta Elian idag och ler det största leendet jag sett ( bild i albumet på det)

Vi kommer in vid 10.30 o har hunnit handla yoghurt o iste åt mig, tidning o kaffe åt honom o vi får komma direkt in på ett förlossningsrum eftersom det va ledigt.

Vi får en jättehärlig o lugn barnmorska som kollar öppning, ca 2 cm o hon säger du kommer bli mor idag. Vi kramas o pussas o skrattar o gråter lite. Jag skriver sms till alla att nu är det på gång då jag sitter med ctg på magen o registrerar värkar. Hon säger att vi får stanna om vi vill men att värkarna nu är med 4 min emellan o de ska gärna upp i 2-3 minuter innan det sker mycket. Men vi låser in våra grejor o går promenader runt i det vackra sommarvädret o sjukhuset ligger nära en vacker skog med fina vägar, broar o gångvägar. Mellan alla onda stunder så pussas vi massor o är så lyckliga, lille Elian ska komma till oss idag / inatt....

Värkarna blir lite starkare men jag känner att de inte är så täta som de borde vara, vi går in på sjukhuset o säger att vi vill hem lite o se hur det går där. Innan vi åker är jag öppen 2-3 cm. Vi kommer hem (ca kl 13) o E räknar o skriver ner varje värk. Han hjälper mig igenom varenda en genom att räkna ner, massera ryggen o uppmuntra mig. Vi är bägge väldigt trötta o lägger oss på soffan o en period på 45 min får vi vila mellan varje värk, jag somnar faktiskt o de kommer mer sällan, kanske var 10-15 minut emellan. Jag blir lite ledsen o säger att det säkert stannar av nu.

Ringer förlossningen o frågar om jag måste promenera för att det ska bli tätare men de säger nej vila du om din kropp vill det. Så vilar vi lite till o de kommer oftare igen, sen börjar jag promenera i hallen fram o tillbaka o E sitter på golvet o räknar o peppar. Värkarna är fortfarande med 4 minuter emellan o vi åker in igen bara för o se om något hänt!

Vi kommer in vid 14.30 kanske igen o de kollar mig o jag är 4 cm öppen, Tone en go barnmorska säger att nu skriver vi in dig o ni får en födestue( ett förlossningsrum). Hon säger att detta går så bra, och att vi jobbar oss bra igenom värkarna o att jag får slappna av ordentligt emellan, jag skrattar o är väldigt positiv tycker hon!

Värkarna gör ont ont o jag går eller står hela tiden förutom en stund då jag ligger, men det gör för ont i ryggen för att jag ska ligga stilla. Akupunktur testar jag, men det tror jag inte hjälpte så mycket. Har en värmepåse på ryggen i varje värk o testar lustgas i en stund. Känner mig helt borta, full o har ingen kontroll så jag lägger bort den efter en stund.

Nu öppnas jag till ca 7 cm tror jag vid sista kollen, sen på slutet gick det snabbt. Jag sitter på toaletten o har värkar så jag skakar i hela kroppen, får panik o klarar inte att andas eller något. Hänger på Eivind samtidigt som jag sitter på toaletten o tror jag ska bajsa ( det har jag nu sagt HELA dagen till alla, det känns som jag ska bajsa på mig, det trycker här o pekar på rumpan) Siri som byter av Tone kl 22.30 är en bm som är lugn o go, norlänning. Hon säger att det är fantastiskt o fåkomma o vara med på slutet. Tone säger innan hon går att nu är det inte mycket smiling ( leenden) o önskar oss lycka till. Siri säger att hon vill kolla öppning men jag vägrar det är nu ont hela tiden o jag känner att jag inte hinner samla kraft eller luft emellan. De lyssnar med jämna mellanrum med tratt på bebisen o han har det så bra säger de.

På toaletten skakar jag o E försöker hjälpa, inget bajs kommer ut även fast det kändes som om det skulle göra det. Jag känner att något slinker ur mig, det kommer en stor ballong. För en sekund tror jag det är barnet som ramlar ut, men det är vattnet som går i hinnan. Den kommer ut som en stor lång ballong o jag ropar nu kommer han, nu kommer han. Ta den här!!!

Siri tar emot hinnan då jag går emot sängen o hon säger: ja det gör han nog!

Jag lägger mig i sängen på sidan o kan inte röra armen som ligger under mig, jag får starka pressvärkar hela tiden o jag känner att jag vill lyfta benet. Det är en tillbm i rummet som jag aldrig pratade med. Hon hjälper mig att lägga ena benet i en skena men då vi kör igång med trykkingen så lyfter hon mitt ben så bekkenet ska öppnas mer. Jag får tillslut ut armen som ligger under mig o jag håller i Eivinds krage på piketröjan o han står på knä vid sidan av sängen. På varje värk så gör jag som bm säger, tar kraft o skriker inte utan pressar o tar ny luft o pressar. Eivind pressar varje gång med mig och är ett oerhärt stöd. Vi svettas lika mycket bägge två och min skjorta sliter jag av mig. En gång säger jag neeej jag kan inte, nu fick jag en bild i huvudet om hur det ser ut, som jag sett på förlossningfilm. De säger jo då detta går fint, du är så duktig! Jag säger också aldrig mer o nu får du föda Eivind!! Jag frågar vilken dag det är om han föds nu o de säger fredag den 18. Jag säger kan detta ta 2 timmar? Om jag gör som ni säger får jag möta Elian snart då? De säger ja o jag satsar alla krafter på att pressa fast det känns som om hela jag ska spricka nu.

Jag tänker att nu får jag möta honom, vår Elian o splash så kommer huvudet ut o kroppen slinker med. Jag lovar att jag i det ögonblick jag hörde hans skrik förträngde all smärta. 9 minuter sen jag börjat pressa är han ute kl 23.14 o E har hela tiden sagt att jag är så duktig o att han är så stolt. Jag har aldrig känt en så nära samhörighet med någon. Elian är på mitt bröst, luktar fostervatten o jag säger han luktar spermier :) Jag säger välkommen Elian, mamma o pappa har längtat så efter dig!

Han ligger där o jag ser inte helt hur han ser ut, men jag frågar E är han tjock? Han säger alldeles lagom o vackrast i världen med tårar i ögonen, jag håller om vårt barn o kysser E samtidigt, har aldrig känt sån lycka tidigare. Jag säger till E att jag aldrig klarat det utan honom o han blir så glad. Moderkakan kommer ut efter en värk o den är hel o fin o väger ca 600 gram. Sen trycker de på magen för o få ut blod ( förlorar en halv liter) o hon syr mig lite, 3 små stygn varav ett invändigt tror jag.

Vi får säkert en timme ensamma utan någon som stör, barnmorskorna fixar o donar med allt blod o hämtar fika på en bricka med norska flaggan på. E får skriva på papper om att nan är Pappa o jag ammar lite. Sen får jag gå o duscha men ej tvätta håret, då kan jag svimma säger de. Siri säger att jag hade en fin och väldigt naturlig födsel och att jag kan vara stolt över vårt teamwork som par, det gav mig väldigt mycket kraft att jag fick vila mellan alla värkar under dagem.

Jag kommer ut ur duschen, där jag faktiskt lyckades kissa( som de bad mig göra för att livmodern ska dra ihop sig) o E gosar med Elian o vi väger o mäter. Sen går vi ner till vårt rum, jag kritvit i ansiktet men lyckligast i världen! Elian ligger i en liten säng med hjul o vi är så stolta. Ser på varandra o blickar säger mer än tusen ord! Allt gick bra, Elian är här nu!!! 46 min föreBF!

Egentligen ska jag sova ensam eller med en annan kvinna de 4 dagarna på bb men familjerummet är ledigt ( används annars vid tvillingfödsel, komplicerade födslar el dyl...) o vi får bo tillsammans alla 3 hela veckan, detta betydde oerhört mycket för oss, kan inte förstå hur jag skulle reagerat om E skulle behövt åka hem den natten....

Elian sover mellan 4-10 innan jag väcker honom o ger bröstet. Han är världens vackraste - o han är vår!!!!