Influensa!?
Mina föräldrar är för tillfället inte så mycket med i bilden. En Morfar som inte undrar hur hans barnbarn har det förutom då vi är i Sundsvall och en Mormor som smsar Aloha ifrån Hawaii och spelar oförstående inför saker som sagts och gjorts... Vad ska man med dem till? Bara för att man enligt blodsband är släkt? Jag tror INTE att blod är tjockare än vatten, jag tror att kärlek och respekt binder människor tillsammans. Ge glädje - få glädje!
Det är därför jag inte skriver mycket om bröllopet, det känns aningens trist att planera ett bröllop utan sina föräldrar. Så samtidigt som vi ska gifta oss den 12 juli funderar jag varje dag på hur vi ska kunna göra det på ett annat vis. Den som lever får se!
Idag saknar jag min BÄSTA kompis Charlotte extra mycket.
Här hälsar hon på mig i Oslo då jag var gravid. ÄLSKLING, önskar SÅ att jag fick vara med dig nu när du har prinsen i magen. Men sen får våra prinsar leka, kusiner som de blir ♥
Love You och är otroligt stolt över dig och allt du gör.
Hej Gumman!
Först ett jättestort grattis till huset! Vad roligt att flytta till eget! Hur stort är det? Vart ligger det? Ett jättestort grattis till hela familjen! (Vi är ju också precis i en egen flytt till hus så jag vet exakt hur roligt det är!)
Hoppas prinsen blir frisk snart och att jag får chans att möta honom snart! Han är så fin på alla bilder!
Lycka till med bröllopsplanerna! Det blir säkert som en dröm!
Kram
Kanskse kanske att E:s föräldrar står dig närmare och att du kan planera med dem? Eller planera med någon nära vän? Du har helt rätt, blodsband behöver inte betyda att man älskar varandra över allt annat. Har man blivit sviken som liten av sina föräldrar KAN man inte lite på dem till hundra procent i vuxenlivet..och en person man inte litar på kan man inte älska helt och fullt. Du verkar som tur är ha funnit så otroligt mycket kärlek på andra håll och även om föräldrarnas kärlek är trygg så kan syskon eller nära vänner, partner eller partnerns familj innebära en minst lika stor trygghet. Jag hoppas dock att dina föräldrar en dag inser hur mycket de missar om de inte njuter av att ha fått en sådan vacker, klok, varm, kärleksfull dotter. Du är något alldeles extra Josefine och hade jag varit din mamma hade jag varit SÅ stolt!! Mycket snack blev det nu, kände bara att jag hade mycket att säga!
Tråkigt att du har det så,vet inte riktigt vad jag ska säga.Och kan förstå att det är svårt och tråkigt att planera ett bröllop utan sina föräldrar.Å anda sidan har du Eivinds familj som verkar helt underbara så där kan du skatta dig lycklig.Vilket du gör.Ta hand om er
Hej Josefine!
Jag blir berörd av det du skriver om dina föräldrar.
Jag kan tänka mig hur det känns att inte ha deras intresse när bröllopsplanerna är många samt att missa Elian´s uppväxt då själv är gift o har en son i din ålder.
Du verkar vara en toppentjej/mamma/fru!
Många kramar till dig!
Usch så tråkigt att höra! men det är bra att du står på dig, för du gör fullkomligt rätt...
Tycker som ovanstående att planera erat bröllop med de som faktiskt bryr sig och ödsla inte energi på de andra!
MÅNGA KRAMAR
Jag känner igen mig i så mkt du skriver! En pappa som smsar (om sig SJÄLV) från en av sina resor och en mamma som jag älskar och oftast har ett bra förhållande med men stundtals väldigt komplicerat pga av saker i det förflutna... För mig innebär min egen familj (min man o son), vissa vänner samt min mans familj en stor trygghet, och jag är så tacksam att jag har dom...Men visst är det trist att inte alltid kunna lita på sina EGNA föräldrar?
Men NJUT av ditt bröllop (som jag vet att du gör), gläds och planera med dom du kan lita på och som älskar dig - din syster, vänner o E o hans familj (som jag förstått att du har ett bra förhållande till)! Tänk vad HÄRLIGT att ni ska bli man o hustru i sommar!! Vi gifte oss 17 juli (2004) och det är en härlig tid Låt ingen ta ifrån dig den glädjen! (vår bröllopsplanering skuggades oxå av oro inför bla gamla konflikter mellan mina föräldrar, men i slutändan gick allt bra). Du är värd ett underbart bröllop och liv!
Jag håller med dig i ditt resonemang om att blod inte behöver vara tjockare än vatten...Som tur är så verkar du ju ha en underbar man, son och svärmor och underbara vänner som finns för dig!
KRAM!
Hej Josefine!
Har läst din jättefina blogg länge, men aldrig kommenterat. Jag förstår känslan du har inför dina föräldrar. Min mamma "stack" när jag var 14 år gammal. Hade inte tid att bry sig om mig, hade fullt upp med sitt. Det är nu många år sedan, men liksom "för sent" för henne att komma nu.
Jag tycker att det verkar som din övriga familj är jättebra och omtänksamma. Gläd dig åt dem, som jag vet att du gör och låt dem få vara delaktiga i din planering inför bröllopet. Det kommer att gå precis lika bra. Lycka till!
Usch Jossan, det låter inte kul...när man planerar ett bröllop vill man ju att alla ska vara lika engagerade som man själv är... Om det är influensan som E har (min son hade det nyss) så är det tyvärr inget annat att göra än att vänta... Vatten, och mat han gillar (om han får behålla den) Blåbär är ju jättebra om de kräks och även nyponsoppa och banan är "dämpande" för magen... När A hade magsjukan för ett tag sen gjorde jag blåbärspannkakor och blåbärssmoothie hela dagarna :)
STORT GRATTIS TILL NYA HUSET OXÅ! Kram!
Jag förstår att det måste vara jättetråkigt att dina föräldrar agerar som de gör... Men tänk på vad du har! En underbar egen familj och vänner! Fokusera på dem och försök vara lycklig, det är upp till dina föräldrar att skapa kontakten med er tycker jag - inget du ska känna press kring.
Själv har jag ganska bra kontakt med mina föräldrar (även om vi inte är jättenära) och även med svärföräldrarna. Men något som jag upplever som mycket tråkigt i mitt liv för tillfället är svärföräldrarnas ointresse för deras kommande (första) barnbarn. Jag och min man väntar vårt första barn i april och de har inte en gång (!) frågat t.ex. hur det är med mig, hur det varit vid besök hos barnmorska, ultraljud etc. Ingen kommentar kring magen eller liknande... Mina föräldrar som har 3 barnbarn sen tidigare är betydligt mer engagerade och intresserade, vilket jag tycker är konstigt...
Stort lycka till med bröllop och allt annat! Det är så KUL (inte "bara" högtidligt och fint) att gifta sig!
Hej Josefin,
Jag blir berörd av det du skriver om förhållandet med dina föräldrar, jag är själv oerhört lyckligt lottad och har en nära relation till mina föräldrar, trots att vi bor ca 50 mil ifrån varandra . Jag önskar att alla fick ha det så. Gifter mig den 31 maj i år och de är väldigt intresserade och hjälper till så gott de kan. Skönt att du verkar ha en sådan oerhört fin kontakt med E´s familj i alla fall! Lycka till med allt, du verkar vara en underbar människa på alla sätt och vi och du kommer bli en strålande brud! Kram, Anna
Vil bare si at jeg beundrer din positive holdning! Jeg har mange ganger lurt på om alt er perfekt hos deg og kan nesten bli litt misunnelig...
Du virker bestandig så glad og fornøyd. Trist å høre hvilket forhold du har til foreldrene dine. Heldig er du som har en sånn varm og god svigerfamilie. Kanskje Eivinds mamma kan støtte deg og være til hjelp i en tid som egentig skal være så hyggeig. Tenker masse på deg, og har bestemt meg for å være lykkelig jeg også! Du har lært meg at det er
viktig å fokusere på det positive. Ønsker Elian god bedring, og gratulerer med hus. Om ikke alt er perfekt, så vær glad over det du har.
Tenker på dere!
Jag förstår hur du kan känna Josefine, min pappa har jag klippt alla band med då han är ett egoistisk svin!(ursäkta språket) Men det gör ont, speciellt på en dag som sin bröllopsdag, då vill man gärna ha både sina föräldrar med och planeringen känns inget vidare kul när man vet att det inte är som det egentligen borde vara, jag planerar ju själv för fullt och det känns si och så. Lycka är ju att man har helt underbara systrar som förgyller ens liv och det vet jag att du har! Jag hoppas innerligt att Elian kryar på sig och den härliga känslan inför att planera ert bröllop infinner sig, halva nöjdet är trots all planering och den ska man njuta av även om den kan vara tuff och hektisk ibland. Styrkekramar/Pethra
Hej J,
Förstår att det känns tung, men vilken lycka att du träffat en man som verkar ha en mamma som är dig nära. Jag är också nära min svärmor och det är en enorm trygghet!
Jag är gift och det var en prövning, oj oj aldrig har släkten haft så mkt åsikter.. hjälp! Men vi föröskte hålla distans och i slutändan får man tänka på vad som är viktigt.. Ni två ska bli man o hustru, ingen annan har ju egentligen med det att göra o inget annat är ju egentligen viktigt!
Stå på dig. Njut av den underbara familj du skapat!
Älskar din blogg!
/ Lea
En varm kram till dig! Precis som du skriver behöver inte blodsband vara det som betyder mest, att få sin egen lilla familj och värma om den är det bästa man kan göra! Och förse alla de man älskar med så mycket kärlek och omtanke det bara går. Man kan inte förändra andra, man men kan förändra för sina nästkommande och vara den bästa förälderna, partnern och vännen man kan!
Känner tyvärr igen mig i din beskrivning av relationen med dina föräldrar. Har själv blivit sviken och besviken många gånger, men man får försöka se det som lärdomar inför livet med den egna (självvalda) familjen. Misstag som man inte själv kommer att göra då man fått erfara hur ont de kan göra. Som tur är finns andra runt omkring, och det är du ju inte sen att påpeka heller. Tänk vad ens nära kan betyda mycket! DU är en stark, modig, kärleksfull kvinna Josefine, glöm inte det.
Varma kramar och tankar till dig idag!
Älskade vän! Jag håller med dig om att respekt och kärlek är dom starka banden och även dom man ska förlita sig på.. I mångt och mycket så har även jag bättre kontakt med mina svärföräldrar än med mina egna - det är inte ett aktivt val, men det handlar om respekt, och man ska inte krusa någon! Försök att inte se det som ett nederlag.. Kärnfamiljen ser inte ut idag som den gjorde tidigare och om det är för dig och Elians bästa att ta avstånd så är det alldeles rätt beslut - Ni har en alldeles underbar familj ändå!
KRAM
Hej Hej
Jag har läst din mysiga blogg ett tag nu men har aldrig kommenterat, nu tyckte jag att det var dags =) Jag förlorade kontakten med min pappa efter mina föräldrars skilsmässa och sedan ett halvår tillbaka har jag ingen kontakt med min mamma. Efter många års bråk och slitningar mellan oss så valde jag att inte längre ha kontakt med henne. Vi har en son på 4 år och visst är det tråkigt att han inte får ha en mormor, men den mormorn han hade sårade mig hela tiden och gjorde att jag kände mig som en dålig människa. Som idag, det är min födelsedag idag och hon kan inte ens skicka ett kort och försöka göra det lite bättre mellan oss,även om vi inte har kontakt, utan hon struntar i det! Jag förstår hur du menar med det du skriver och ibland tror jag faktiskt att man hänger upp sig på det här med blodsband alldeles för mycket. En väldigt bra vän till mig sa en gång, att man tar ju inte skit från sina vänner varför ska man då göra det från sina föräldrar. Om man inte mår bra i närheten av dem, utan bara känner sig som en dålig människa, då är det ju ingen poäng med att ha dem kvar i sitt liv. Jag menar absolut inte att man måste ta til sådana drastiska åtgärder, men varför ska man omge sig av människor som inte prioriterar ens bästa?
Min man har en underbar mamma och hon är en jättebra farmor/svärmor! Ta till vara på E:s föräldrar och tänk på hur du själv mår! Hoppas att lilla E kryar på sig snart, det är aldrig roligt när de är sjuka, de små! =) Kram Julia
Vill bara skicka en styrkekram! Du förtjänar det bästa!
Låter jobbigt! TUr du har fin familj i Norge! Och så många goa vänner... MEN det uppväger ju inte svek från ens egna... KRAM
Hej fina fina Josefine. Jag kommenterar alldeles för dåligt nu mera, men det händer så mycket tråkigt i mitt liv förtillfället. MEN en sak är säker och det är att jag beundrar dig och din styrka du är en såååå otroligt vacker och fin kvinna,i all misär runt om mig just nu blir jag alltid lika lugn och glad av att kunna gå in och läsa i din blogg. Alla mina tankar och värmande kramar till dig.
KRAMAR i massor.
Jag förstår precis hur det där känns. Har iofs en relation nu med min mamma som är så bra den akn bli (var 100 ggr värre innan ajg flyttade hemifrån för 1.5 år sen). Men min "kära" far ska vi inte prata om.
Han ringer inte heller ens för att kolla hur jag mår, de har inte kommit och hälsat på sen jag flyttade för att studera (och det är inte ens spec långt, 15 mil ca). Du vet, ny familj och nya prioriteringar. Har vart så de senaste 10 åren.. Hade inte jag haft mina två underbart söta och älskade bröder där hade jag nog knappt haft kontakt med honom idag..
Så jag håller absolut med att blod inte alls är tjockare än vatten, har ju vänner som betyder mkt mer för mig.
Kämpa på! Du har ju trots allt en underbar familj och vänner.
Vill bara ge dej en JÄTTEKRAM! Keep up the FAB work you are doing!! ;-)
Kära vännen min!
Så sant så sant, blod ÄR inte tjockare än vatten & du skriver det väldigt så vackert själv!
Gensidig respekt & gensidig kärlek skapar variga relationer.
Många styrke kramar från mig som kunde skrivit ett långt inlägg om hur jag känner mig igen i ditt inlägg....
Menar du maginfluensa eller influensa (på norska liksom)??
Vätska är oavsett extremt viktigt, små barn blir superlätt uttorkade. Vid maginfluensa så är små teskedar var 5 min med vätska smart att börja prova med, inga stora mängder mao.
När det går bra kan man öka gradvis.
Vanlig influensa: Vätska vätska i de mängder man får i dom ;0)
Massa kramar skatten
Jag har så mycket kärlek i mig idag att jag sänder över en massa ända till dig i Norge!! Du får helt enkelt se till allt det positiva och vara glad och lycklig för det, även om det inte alltid är lätt. Man måste tillåta sig själv att vara lite ledsen ibland, bara man tar sig upp och går vidare och inte låter det ledsna ta över. Och det vet jag att du klarar!!
Stora och kärlekiga kramar!!
Visst är vatten tjockare än blod. Men vet hur ledsamt det kan va att tänka på. Jag har inte haft kontakt med min mamma på flera år, hon har tydligen för mycket att göra. Kan bli ledsen när jag tänker på viktiga stunder i livet som den dagen jag gifter mig och det då inte kommer finnas en mamma där och hjälpa mig välja klänning. Men jag tror vi får fokusera på de som faktiskt är omkring oss istället, de som bryr sig varje dag och sen om de är släkt/vänner/arbetskamrater spelar ju ingen roll.
Hej Josefine,
tråkigt att ha det så, känner lite igen mig från mitt eget bröllop. Kör på med den planering ni gör och kom ihåg att det är er dag och lägg fokus på att ni och de som är er nära får en bra dag.
Hej!
Du är inte ensam, även om det inte handlar om samma band, men jag har det så med min ena bror som "tur" är har jag två bröder till ävenn om de aldrig kan ersätta. Dock håller jag fullständigt med idg om att blod INTE är tjockare än vatten.
Min bror valde att inte ha med mig och min sambo på sitt bröllop bara för att vi hade fått en liten prinsessa. De skulle ha barnfritt. Detta har satt sig fullständigt i min själ och jag kan inte för något förstå hur man kan vara så "egoistisk" att utesluta ett barn bara för att man är rädd att den skall ta uppmärksamheten på ens dag.
Efter det dag, det låter dumt men min bror är inte min bror elle hur man skall förklara.
Du ä stark Josefine, det märks och du kommer få en underbar bröllopsdag. Du har som du sagt en fantastisk bestemor. Dela med henne, planera, ta en kär vännina, bara det är någon som kan dela din glädje. Jag lovar DU kommer få en fantastisk dag!
Verkar tufft! Dom som trodde du levde ett perfekt liv fick lång näsa nu. Alla har sina bekymmer och ett av dom tuffa är att ha frånvarande morföräldrar till sitt barn! Hoppas ni får en fin dag ändå! Läser din blogg av och till, Mysigt att läsa hur du bryter på norska ibland, jag är halvnorsk så en del uttryck du använder gör jag med. Ha fin dag med liten sjuk gosse.
jag tror att det finaste o det man mår bäst av är att förlåta,den känslan att inte längre vara arg på någon för att det tar så mycket energi från en tycker jag e underbar,min pappa dog
1mån innan vårt bröllop,tror det kan va värt en tanke.stora kramar.o av egen erfarenhet när det gäller sjuka
influensabarn så funkar alltid isglass.
Hej!
Stå på dig Jossan annars gör någon annan det.
Du har gjort det så himla bra, det kan ingen ta ifrån dig. och du: man behöver inte älska alla bara för att man är släkt. att bli älskad ska man förtjäna.
ibland mår man bättre av att inte ha kontakt med vissa, hur sorgligt det än låter....
ha en fin dag vännen, tänk på framtiden nu...
kram kram gumman
Du är en sån inspirations källa för så många! Så du förtjänar inte att dras ner av någon som bara tar energi. När jag var liten firade vi allt (jul, nyår, födelsedagar) och reste överallt med mamma, pappa, syrran och en annan familj (vänner till mamma och pappa.) Våra släktingar bor så långt bort. Så denna familj blev som släkt för mig. Känner mig mer nära dom än annan släkt. Så visst kan det vara så! Stå på dig. kram från sthlm.
Förstår hur du känner, och håller med dig helt och hållet om att blodsband inte är avörande för hur mkt man håller av någon. Har en pappa som bara är en pappa för sina nya barn med sin nya fru och en mamma som tror hon är 15 och felfri...
Eftersom jag gifter mig i sommar med men inte har någon engagerad familj förrutom min syster (min pappa visste inte ens om han skulle komma för det var så långt) kan jag även relatera till det...
men hur som, du verkar vara en alldeles underbar människa som har BRA och kärleksfulla människor i din närhet som ställer upp och älskar dig som om det vore blodsband.
Grattis till radhuset med, ser fram emot bilder =)
kramar
Det känns som att vi känner varandra men det gör vi inte. Hur som helst vill jag skicka en stor kram till dig, och en tanke om att de är dina föräldrar som går miste om någonting underbart. En klen tröst när du är så sviken av dem. Tur att du har din syster och ska dit
i
helgen,samla kraft och vila där. Plus att du har din blivande mans familj som står Elian och er nära. Hoppas att Elian snart blir bättre och en dag som bara kan bli bättre. Kram
OJ vilka starka själar ni är - TACK för att ni delar med er. Ingen är perfekt och ingen har det perfekt men man får fokusera på det som är bra.
Ang huset om vart och så så maila mig gärna om ni känner mig men annars vill jag behålla det privat. Det är i Oslo.
KRAM
Förstår att du har det jobbigt, men försök(även om det kanske är jobbigt) att se andra vinklar... Vi som läser vet ju inte allt så försök att se det från deras perspektiv och vänd och vrid! Är ju inte lätt men är väldigt skönt för en själv, eller prata med någon utomstående som du vet inte är en "ja"-sägare så att dom kan hjälpa dej med att vända och vrida på situationen... Kanske känner sej dina föräldrar utelämnade, åsidosatta också? vad vet jag.... Tack för en underbar blogg och grattis till huset, är underbart att ha något eget!
Nu har jag inte läst din blogg på några dagar för att jag varit bortrest. Annars läser jag den dagligen! =) Ville egentligen bara skicka stora stärkande kramar till dig för att jag beundrar din styrka och ditt sätt att se positivt på saker och ting. Du verkar vara en sån genomvarm person med ett stort, stort hjärta och väldigt mkt kärlek att ge till dom som betyder nått för dig. Hoppas att du ser fram emot erat bröllop och att ni får en fantastisk dag! Kramar Mary
En sak är säker. Du är en av de bästa mammorna som jag ser det! Man märker genom bloggen hur mkt du älskar din son (o pojkvän) Har din mamma o pappa alltid varit så eller de har förändrats då du vuxit upp?
Åh,vad ledsen jag är för din skull och för Elians. Det är så sorgligt när det blir så! Hoppas ni kan hitta tillbaka till varandra...
Mitt varmaste gumman!
