Vi är ensamma hemma!
Låter som ni har det hur mysigt som helst!
Ja, verkligen hemsk tanke, men ibland tror jag att måste tänka sådana tankar...så att man påminns om vad man har och blir ännu mer tacksam för det!
Fortsätt mys! :)
Elian så fint namn :)
Jag läser din blogg flera gånger om dagen och jag vill tacka dig. Du verkar alltid så glad och positiv och det smittar av sig genom din blogg. Tack!
Fortsätt blogga och ta hand om din familj :)
Jag håller med kommentaren nån rad över, Elian lite annorlundare men fint. :)
Åh vad mysigt det lät=) Och man får passa på att kramas, det är hur underbart som helst! Det kan man aldrig få för mycket av!:)
Mysigt! :)
Naw mys!
Jag älskar när du skriver att även vardagar kan vara riktigt underbara! Jag kan komma på mig själv med att varje vecka går ut på att jag räknar ner till helgen, sen går helgen jätte fort och vips så är det måndag igen. Men det gäller att njuta av även vardagen och det är så skönt när du påminner om det :)
mysigt det låter :)
Helt rätt inställning! En del i min omgivning verkar tycka att man kan "skämma bort" barn med uppmärksamhet etc. men jag resonerar precis som du och kelar, pratar, kramar och busar så mycket jag orkar med min lille kille! Det mår både han och jag bäst av! : )
Kram på er!
vad mysigt :)
att kramas e mysigt. fortsätt med det.:)
Elian så fint namn
men usch.. Dö inte!
det vore ju onödigt..
Haha, man kan aldrig kramas för lite! =D
Kramar är det bästa som finns.
Om Freija hade varit en pojke hade hon evetuellt fått heta Eliah det låter lite lika, med din sons namn : )
Tittar på din blogg flera gånger om dagen.
Tycker det är jättekul att se vad ni gör osv. Är roligt att det är så mycket bilder.
Verkligen jättebra....
Älskar din blogg med alla mysiga bilder på dig och din familj!!1
kolla in mina auktioner:
http://www.tradera.com/category/category.aspx?ftgnr=1029982&listtype=1
Så mysigt att läsa din blogg varje dag, man blir alltid glad elelr får positiva tankar. Tack för det :)
Du har verkligen en jätte söt blogg. Det är roligt att läsa om din vardag som mamma. Läser den varje dag. Och din son är hur gullig som helst :)
Hej Josefin! Jag har ett litet dilemma. Jag är snart 27år och min hjärna (plus så klart min omgivning) talar om för mig att det är dags för barn. Nu har till och med min pojkvän börjat prata om det, om så bara börjat nämna det. Han har hittills varit helt oresonlig när det gäller gemensama framtidsplaner, och då pratar vi bara om saker som att köpa en dvd-spelare eller en tv gemensamt. Jag har hört att man längtar efter barn, att man känner ett fysiskt begär efter barn, så jag har alltid trott att det begäret en dag bara skulle slås på i min kropp. Men det verkar inte komma. Tanken som finns i hjärnan är mer praktiskt lagd, den handlar mer om att jag vet att man en dag ska skaffa familj och att barn är det finaste och viktigaste man kan få i livet. Men jag vill känna den där längtan! Det låter kanske sjukt, men jag känner mig rånad på känslan och jag känner mig så ledsen över att inte kunna känna den längtan som alla pratar om. Ska man försöka sig på att göra ett barn även om man inte har längtan nu? Man kommer väl avguda och älska barnet lika mycket ändå? Blir man en dålig mamma om man inte har längtat ett långt tag innan man skaffar barn? Om man börjar försöka, kommer längtan att komma av sig självt? Det känns som om min biologiska klocka har slut på batteri för den tickar inte alls. Är jag trasig? Jag vet en sak i alla fall; jag vet att jag inte vill vakna en dag om 10-15 år och inse att längtan står för dörren, men att allt annat rostat igen. Jag vet inte varför jag lägger ut det här till dig, kanske för att på min planet så är du Super-Mamman och kanske du har något av dina kloka ord att ge till mig. Tack för att du är du. //Maria
