Kärlek gör ont
Jag tittade också på det, Och jag grät :`(
Det är så hemskt.
Jag såg också dokumentären om Tsunamins barn och mina tårar rann hela tiden. Kan inte ens föreställa mig hur denna dag är för alla som var där för 4 år sen.
Jag såg det här på jobbet och kunde inte h¨lla mig för tårar, hur lever man vidare utan sitt barn, ens allt?!
Kram på er, önskar er en underbar helg!!!
Satt med å tittade på de och tårarna rann ner för mina kinder med.
Ja usch o fy, jag kunde inte se på det :(
Ja, usch! Det är HEMSKT! Det går inte att förstå hur ont det måste göra att mista sitt barn!
Ja, jag håller med dig. Man var ju helt gråtfärdig. Men man kan ju undra vad mammorna gjorde när barnen försvann.
Det är helt fruktansvärt och man önskar INGEN att mista sina barn..
Jag antar att de försökte rädda sina barn..
Hej Josefine,
Därför skrev jag som jag gjorde för det verkade som att de inte riktigt hade 100% koll över barnen och nu pratar jag om paret som dokumentären mest handlade om.
Hälsn, Mirva
Mirva: jag såg inte starten på programmet så jag vet inte. Jag vet bara om människor i som mist både barn och sin mor och han höll dem i händerna men de gled iväg. Kan inte föreställa mig känslorna efter en så tragisk upplevelse så jag väljer att tro och hoppas att föräldrarna fanns där men inte kunde göra mer. Känns fel att spekulera då de drabbats som de gjort
Kram!
Mirva; det är nog inte helt lätt att hålla koll på något eller någon alls när en 10 meter hög våg kommer rasande mot dig...
Jag tittade också, och visst gör det ont i en. Jag var i thailand månaden innan tsunamin kom så för mig handlar det också om att "det kunde varit jag".. men det gäller väl att inte tänka så, för mycket. Men det får en att uppskatta livet och sina kära, helt klart. Kram
