Ellas möte med världen!

Kvällen den 5 februari hade jag svårt att somna så jag gick ned till E igen och åt lite mat och sen somnade jag tillslut väldigt sent, klockan var kanske 1? Jag hade hela dagen den 5 varit väldigt hungrig och åt säkert åtta gånger.

Efter vi sovit en kort stund väcks vi av Elian som kommer in till oss och jag tror jag gick upp och kissade samtidigt som E bar in Elian till sitt rum igen. På vägen kramade jag honom god natt och sa Mamma älskar dig. Sen gick jag in till oss och fick ställa mig på alla fyra i sängen för att det kom en kraftig värk. Samtidigt känner jag att vattnet går och jag springer in på toaletten och tar bort badrumsmattan och splash kommer det en stor pöl. Jag fick lite chock då jag aldrig tänkt att mitt vatten ska gå ( det är ca 20% av alla förlossningar som startar med vattenavgång, med Elian startade det med värkar / rier ). Att det kom så mycket var också oväntat då Ella var väldigt fixerad och låg långt ner.

Vattnet var genomskinligt och luktade precis som Elian luktade då han blev född och jag blev så nostalgisk! Jag gick in till E och sa att det var vattnet och skrattade fram att det var ännu ett barn som skulle komma på dagen / på termin ;-)
E ringde sjukhuset då jag tog en dusch. De bad oss avvänta värkar och de kom direkt med fem minuters mellanrum. Sen ringde han sin Mamma Grethe som sa att vi skulle ringa då vi ville att hon skulle komma för att sova hos oss och ta hand om Elian.

Värkarna kom och gjorde väldigt ont så jag sa till E att Grethe borde nog komma nu... Jag sprang omkring i morgonrocken och klarade inte att klä på mig för värkarna gjorde så ont då hon kom och E var nede och förklarade rutiner för Grethe eftersom hon skulle köra honom till dagis på morgonen. Att tömma diskmaskinen var enligt mig viktigt så det gjorde han också ;-) Så kom han upp till mig då jag fick en värk och hjälpte mig igenom den. Jag hängde på honom med armarna kring hans hals och vi andades. Tillslut fick jag på mig sköna tights och tunika mellan allt ont.

Då vi var på väg ut genom dörren var klockan 4.15 tror jag och E körde fram bilen och packade in väskorna. Vi skulle bytlåna bil med Grethe så att hon kunde ha Elians bilsäte som sitter fastmonterat.

När han var ute och fixade i bilen hjälpte Grethe mig igenom värkarna och jag tänkte aldrig på att klocka dem på slutet men vi alla kan i efterhand säga att de kom väldigt ofta, kanske varannan minut? Då vi skulle åka bad jag Grethe ta ett bilde på oss och jag log allt jag orkade samtidigt som jag hade en värk. Ville ha en sista "magbild". Sen ville jag inte gå in i bilen för det gjorde så ont hela tiden...

Men tillslut klarade jag att på något vis komma mig in i bilen och satt snett med hela kroppen för det kändes så konstigt då jag satt ned. Innan vi åkte sa Grethe att det INTE är värt att köra för fort och få böter, vi har ju god tid sa hon ;-) Jag satt och höll i Es huvudstöd och hade en handduk för ögonen för jag ville inte vara med längre. Satt snett med hela kroppen och försökte andas genom värkarna. Då vi var halvvägs var det vägarbete och jag sa KÖR. Så vi körde där bussen ska köra och sen vidare ut på vägbanan där vägarbetet var så att vi slapp en lång omväg. TUR det! Men vi körde enligt hastighetsbegränsningarna och förstod aldrig hur nära det var.

Jag ville ha något att dricka och jag ville att E skulle köpa med sig någon mat då detta kunde ta tid. Vi hade planerat att stanna på ESSO som ligger vid avkörningen till sjukhuset men då vi nästan var framme undrade E om jag verkligen klarade att han sprang in och handlade? Jag sa ja, nej, ja, jag vet inte men tillslut ja då vi körde förbi.

Då han var därinne satt jag med min handduk på ögonen och fick flera värkar. Då han kom ut stressad med det han köpt så körde vi uppför backen och vid rondellen med gupp gjorde det ONT. Vi stannade inte och parkerade på långtidsparkeringen ( det tar ca 4 minuter att gå därifrån) som med Elian utan vi tänkte parkera i garaget ( ligger strax utanför entrén) där man max får stå två timmar eftersom jag hade så ont. Men då vi körde sista biten säger E i att jag skrek "Nu kommer hon" och jag hade konstanta värkar. ( jag kommer inte ihåg detta) Så han kör fram till entrén och springer ur bilen ( den står på) och försöker få mig ut ur bilen. Jag skriker "Nu kommer hon" och tillslut får han mig ut ur bilen och jag ställer mig på knä för jag känner att det är dags att krysta och snön är så skönt kall mot mina knän och luften känns så ren. Egentligen andas jag in massa avgaser ifrån bilen haha.

Det nästa jag kommer ihåg är att jag står upp och lutar mig mot bildörren ( E har fått mig upp på något vis) och jag ber E ta av mig tightsen för NU kommer hon. Jag känner efter för jag har sån ångest över att krysta utan att vara öppen och kanske jag bara känner det som att hon kommer? Ingen hade ju kollat mig och gett ok för att krysta. Jag känner hennes huvud därinne och sen ber jag E igen att ta av mig tightsen för jag klarar inte att röra mig. Han gör det och får nog panik här. Han ringer in till förlossningen och jag hör honom säga: " Det är Aamodt här, vi står här utanför och min kone föder nu. KOM!" Jag tänker att de kommer inte ta oss på allvar...

Jag börjar krysta automatiskt, det går inte att hålla emot och det känns precis som sist att jag ska göra nummer två så jag ber om ursäkt till E för det känns helt ovärdigt att jag STÅR med där med honom i snön och föder barn och bajsar. Jag skulle ju ligga ned som sist och han skulle INTE titta där nede... Haha jag gjorde inte det men det känns ju verkligen så då det trycker på med barnet. E känner att huvudet är på väg då han skulle hålla handduken som jag suttit på under bebisen.

Ut kommer två barnmorskor / jordmödrer springande  med en säng och de ber mig att lägga mig på sängen. Jag förklarar att jag tänkt föda ute för det är så härligt men de säger att bebisen måste in för att det är så kallt. Jag kan inte röra mig ( har ju hennes huvud mellan benen)  men tillslut lyckas de hjälpa mig att nästan "kasta" mig i sängen och de börjar rulla mig mot entrédörrarna. E springer tydligen till bilen och slår av den och tar med min handväska då de triller mig de få meter som det var till ingången. Han springer sen efter oss och är med mig igen. De fumlar med kortet och kommer inte in berättar E och de ser mycket stressade ut.

Sekunden då vi kommit in i entrén så stannade de sängen och tydligen höll den ena barnmorskan i Ellas huvud. De frågade om jag hade en värk och jag svarade ja ( inga minnen här...men E kommer ihåg) och jag svarade ja, krystade och ut kom världens finaste tjej! Jag kommer ihåg att jag tänkte att hon max väger 2 kilo eftersom det inte kändes alls att krysta ut henne. Men så var det inte... ;-)


De lägger henne på mitt bröst, hon skriker inte direkt men efter någon minut. Jag frågar chockat om hon kommit? Men alla väskor jag packat? Chokladen jag skulle äta? Kameran, vi som skulle filma... Inga bilder har vi tagit? Jag hade ju sett framför mig att jag och E skulle vanka omkring i ett rum tillsammans som sist i timmar och klara värkarna, ha kontroll på vad som sker och äta lite då och då men här kom fröken Ella Synnöve då det passade henne. Jag kände TOTAL lycka över att hon kommit, att jag slapp ha mer ont och över att allt gått så bra.
De rullar mig direkt upp till ett förlossningsrum och där öppnar de täcket som de lagt över oss. De skrattar då jag har stövlarna på och tightsen nede vid knäna så de hjälper mig av med det och jag tar av mig mina kläder på överkroppen. Jag hann på något vis dra dem upp då hon kommit ut så hon låg hud mot hud med mig ifrån första stund. Sen får jag krysta en gång till och moderkakan kommer ut. Allt ser fint ut och ingenting behöver "lagas" eller sys.


Ella får amma och vi får fika och vi får vara ensamma en stund utan att väga och mäta direkt. SKÖNT! Sen då fröken landar på vågen visar den 4045 gram, hon är 50 cm lång och har 35 cm runt sitt söta huvud. Jag tar en dusch och lyckas kissa något som är viktigt att göra efter man fött barn för att allt ska fungera. E klär på Ella och sitter med henne en stund. Sen ammas det lite till och hon somnar.


Så kommer vi in till ett rum på barsel / BB och klockan är nu ca 6.30 på morgonen. Det rummet ska jag dela med en annan Mamma som fått göra kejsarsnitt efter en upptäckt att hennes bebis inte alls låg med huvudet ned. Hon är trevlig men blir också lite chockad då jag säger att jag fött barn två timmar tidigare. Vi säger att Ella kom 4.40 för ingen kollade på klockan just då  men då vi kom in till förlossningsrummet var klockan ca 4.50 tror jag.


Välkommen in i familjen Ella!

Elian som är tidigt ute med Bestemor för att komma till dagis får hälsa på ( Bestemödrar kan inte komma förrän kl 18 tyvärr) och då han kommer in i rummet och ser henne säger han BEBI och hans ögon är större än någonsin och leendet också. Jag blir helt varm i kroppen av att se honom så glad och vi går ut i soffan utanför och han får klappa, pussa och krama. Sen åker han på dagis. Här började vårt familjeliv som fyra och mycket av hur det har gått har ni fått läsa härinne!


På väg hem runt kl 14 samma dag. Jag kände mig så pigg och ville hem till vårt hem.
Vi hämtade Elian på dagis på vägen.


Exakt HÄR föddes hon!

Att få möta sitt barn är verkligen livets under!
❤ ❤


Första morgonen hemma.




Just det...förlossningen!


Här hade vi precis rullat in på en "födestue" / ett förlossningsrum och E fick klippa navelsträngen.
Sen drog de av mig tights, underkläder och skor innan moderkakan fick komma ut. Tror jag?


Jag ska skriva en kort story om förlossningen snart.
För det gick så snabbt så det blir nog inte så långt som det annars blir. Ska be E om hjälp att fylla i små luckor här och var.

NU måste jag sova, har väntat på att fröken vill äta.




Vattnet har gått

Jag hade svårt att somna igår och fick fotmassage av E och vi låg länge och pratade om föräldrarmötet och vår lille Prins Elian. Sen åt jag lite fil vid 23.30 och la mig igen och försökte läsa bok tills jag somnade. Det fungerade bra. Men... så vaknar jag av att jag är kissnödig, kissar och kommer tillbaka till sängen samtidigt som Elian kommer in till oss... E leder honom tillbaka och jag kramar Elian på vägen in till sig och sen rusar jag till toaletten igen. VATTNET GÅR!

Nu dricker jag nyponsoppa för att vi ska känna liv. Har tagit en dusch för att dämpa en OND värk som kom samtidigt som allt skedde. Så då är dagen här, Beräknad Födsel. Vi får väl se ;-)


Dagen före den beräknade dagen

Nu ser jag på Sykehuset på tv3 och det är en nyfödd baby som badas, ÅÅÅ jag längtar nu efter vår skatt!
E är på föräldrarmöte och Elian sover men hostar till då och då och jag var inne och frågade om det gick bra och fick nickande svar tillbaka. Han är varm om kinderna då han sover och jag blir så nojig... Han har det så tungt då han ska sova och har minsta hosta, som en läkare sa så "kollapsar" barnens andning då de lägger sig ned så vi har bullat upp med kuddar och har en handduk på om en olycka sker.. Längtar SÅ tills han slipper detta!

Jag ska försöka sova snart, läsa brukar fungera bra så jag startar nog på en av Denise Rudbergs böcker, måste kolla upp vilken som är först ;-)

SOV GOTT och glöm inte att
tävla!

I love memories....


Valentines Day för ett år sen...


Nyinflyttade i huset...

Ni som fött!

Jag har suttit med förvärkar idag och läser att de kan ju så småningom övergå i riktiga värkar, har det startat så för några andra flergångsfödande? Jag tror snarare att dessa avtar och pang bom kommer de "riktiga"? Sen undrar jag ( vet ni hur lyxigt det är att ha en blogg där ni svarar mig?! ;-)) också ni som haft bebis långt nede fixerad, har det varit en nackdel? För sist sjönk Elian gradvid nedåt i takt med att jag öppnade mig men nu vet jag att hon redan ligger djupt ned och jag läste en skräckis om att man kan få krystvärkar för tidigt och att det kan bli väldigt svullet då man måste hålla emot medans man öppnas helt? Svara jättegärna ni som haft bebis långt nede redan innan värkarbetet startat och ni andra som haft mycket förvärkar!!!





Update kl 19.10: TACK ni underbara, jag känner mig lugn! Förmodligen gör det ingenting mot slutet att bebis redan ligger långt ned. Jag hoppas jag slipper krysta så länge men bebis ska ut och hur det sker är ju mindre viktigt.
Fortfarande förvärkar här som gör ont efter ett långt bad. Vi får se vad som sker ikväll, E ska på föräldrarmöte nu fast han helst vill vara hemma då jag har ont men jag känner ju då det gör så ont att det är på riktigt.
TACK igen för att ni finns!


Gravid gravid gravid!

Nu har jag precis ätit lite frukost och så fort jag rör mig får jag ondare men jag försöker inta sängläge och vila. Alvedonen hjälpte sådär men det är förvärkar för jag klarar mig igenom dem utan att stå och andas med full koncentration, men de gör ont. Antingen så övergår de i värkar eller så vips är de borta som de brukar under dagen... De kommer ganska ofta men jag kommer aldrig tro att det ska starta så här. Förmodligen vaknar jag med "de" värkarna någon gång och då är det for real.

Det blir mycket gravidinfo här nu men det är bara två veckor kvar nu, MAX! Elian vaknade kl 6 då jag var på väg upp i sängen och då ville han ha välling. Sen var han SÅ happy och kramade oss, pratade om dagis och sen bajsade han också. Det är ett bra tecken för oss då han kräktes igår att hans mage är som vanligt. Så han och E gick till dagis och jobb idag och han kommer nog vara såå tröttis så det är lunch eftersom han vaknade redan kl 6. Pussade magen gjorde han också innan han skuttade iväg och han är väldigt fascinerad av mina bröst nu och vi pratar om att bebis ska äta ifrån dem, det tycker han är lite kul ;-)

Igår skypade vi med
Mormor, Elian sa att han ville se Ingemar och Mormor. De kommer hit på lördag och stannar till måndag, det ska bli SÅ mysigt och Elian kommer bli jätteglad. De får låna en annan lägenhet då vi bara har en plats i gästrummet och jag vet ju inte vad som sker i helgen, då är det skönt att kunna vara bara vi om jag tex får värkar eller precis kommit hem ifrån BB. Annars kommer de vara med oss hela tiden, de sover ju bara borta. JÄTTEMYSIGT!


Spännande med Skype!

Tiiidig torsdag

Jag sitter vaken igen ;-) Har haft ont till och från inatt men nu tagit två aldevon och en lång varm dusch och jag tror som alltid att det är förvärkar, det känns liksom så. Så nu ska jag krypa ned i vår säng igen. Där ligger de vackraste på denna jord - mina älskade E ❤❤ Tänk på att livet är för kort för att inte ta vara på, det är kärleken som är det viktiga, inte ting.

Elian har inte hostat mer sen han kom in till oss vilket känns jätteskönt! Happy Torsdag alla härliga!

Tack och sov gott!

Tack för all härlig respons ni ger! Ni är som solar som skiner och jag ÄLSKAR era små berättelser om syskonkärleken, er upplevelese av förlossningen och att höra vad ni hittar på då jag varje dag skriver om så små ting som min frukost. TACK!

E åkte nyss till sin bror och jag ska tappa upp ett bad och försöka andas genom näsan som är helt täppt igen trots nässpray. Ska nog ta med mig hett te med honung upp i badet, tända ljus och läsa mina blader jag fick i posten + nyaste Kamille som också kom idag. Sen har jag fått låna sex stycken böcker av Ashi ( Denise Rudbergs böcker!). Jag drömmer om en tid med bebis, amningsstunder i ro med en bok i ena handen. Lilla skatten du som bor i mig, vi ses snart öga mot öga och då ska jag visa dig hur högt älskad du är!

Ps. Din Pappa drömde inatt att han vaknade och jag hade fött dig härhemma. Jag var tydligen helt smal igen ( haha drömmer han om DET?) och gav honom dig i hans armar och så gick jag ut. Så kommer det INTE bli ;-)

Ps2. Jag skrev i kommentarer häromdagen att jag vet hur det är att vänta på en "bloggbebis". Jag läste Martina Haags blogg då hon väntade nummer fyra. Någon mer? Hon gick ju långt över tiden och jag tyckte SÅ synd om henne. Man har ju fått ett datum men man borde egentligen få datumet + två veckor för många går ju över tiden och det verkar så jobbigt.... Oavsett då bebisen Diana tittat ut var bloggen tyst bara dagar senare, jag som längtat efter att få läsa om bebis. Men min ambition är självklart att fortsätta, min blogg är en del av mig. Undrar om man en dag bara slutar?

Lite förlossningstankar

Nu har vi ätit middag, semlor ( Elian ÄLSKAR det!) och mutat med choklad för att äntligen få klippa hans tånaglar. Det är baddags däruppe och jag har en del sammandragningar. Magen kör hårdträning inför dagen D ;-)

Jag har fått frågor om hur jag tänker mig bedövning och liknande och jag tänkte skriva lite om det!
Här hittar ni min story om hur det var att föda Elian. Jag tänker på förlossningen med glädje, det är något jag verkligen ser framemot. Dels för att det är så otroligt häftigt och overkligt att kroppen kör igång av sig själv och visar hur det ska göras men självklart mest för att det leder oss till vårt första möte med vårt barn.

Sist hade jag så kallad tur. Kroppen visade direkt att det var värkar, de kom regelbundet och allt skedde som jordmor sa "enligt boken". Jag öppnade mig som jag skulle, bebisen lade sig tillrätta och sjönk ned det gick inte snabbt men de valde att inte ta vattnet då bebis hela tiden mådde bra i magen. Jag kände aldrig oro för Elian då de bara lyssnade då och då med en tratt och allt var bra. Det tror jag bidrog till att jag lyckades hålla lugnet och fokuserade på andningen. E var ett otroligt stöd, han coachade mig hela vägen och fick mig att fokusera och att le emellanåt. Vi visste att det skulle leda oss till Elian och det var min målbild, att få möta honom. ÄNTLIGEN!

Jag testade lite akupunktur då jag kom in men jag tyckte mest nålarna gjorde ont, denna gången ska jag testa igen och försöka slappna av. Nu har jag ju tagit nålar mot smärta ( nacken) tidigare och vet att det hjälper. Annars var min inställning hela tiden att jag ville ha information om vad som skedde med barnet hela vägen och att jordmor skulle föreslå bedövning om hon tyckte det behövdes pga trötthet eller smärtor som verkade för starka för mig. Jag är inte alls på något vis emot bedövningar / EDA osv jag kände bara att om jag kan få göra det på den naturliga vägen utan att ta bedövning så gör jag det, om inte så tar jag allt som behövs.

Det jag läst om att värkarbete kan avta med EDA var en av anledningarna, jag ville känna krystvärkarna. Men jag kanske väljer EDA denna gång för att jag behöver en paus eller vila, man vet aldrig. Jag har samma inställning som sist men en förlossning är ju aldrig den andra lik. Det jag var mest rädd för sist var att krysta ut barnet och värkarna gjorde väldigt ont ( de stegrade ju i styrka hela tiden) men jag klarade att andas igenom dem hängandes på E. Sen gick själva krystandet snabbt då vattnet kom ut i hela hinnan och krystvärkarna startade. Det tog 14 minuter och då frågade jag hela tiden om jag skulle slippa krysta länge om jag gjorde exakt som jordmor sa. Jag motiverades väldigt över att ha kontroll ( så mycket kontroll man kan ha i den situationen) så att jag kunde se målet hela tiden.

Vi hade fantastisk tur med upplevelsen på Rikshospitalet i Oslo och ALL personal var helt fantastisk! Natten Elian kom var det inga dramatiska födslar så vi fick det enda familjerummet som finns ( annars delar man rum med en annan Mamma och bebis så vi hade TUR!) och E fick sova med oss ALLA nätter, tror det var fyra. Han hade inte med sin någonting men jag hade packat ned underkläder och tandborste åt honom. Han säger själv i efterhand att de dagarna med oss betydde ALLT. Han gick omkring i "födekläder" som han sa och bara log, hämtade mat och dryck åt mig och sov då Elian sov. Jag kunde knappt sova dagtid, det var så omvälvande att ha fått en så välskapt son och jag har aldrig känt större lycka.

Oavsett hur man föder och vilken inställning man har ifrån början så känns det annorlunda nu då jag "vet" lite mer om hur det onda känns. Innan Elian så undrade man ju hur det skulle kännas. Hur ont kunde det göra... Det är ingen vits att försöka spekulera men det är ju något man gör för att förbereda sig. I slutet längtar många efter att få uppleva smärtan, den man kanske i början varit så rädd för... Jag tror det är kroppens smarta sätt att låta Mamman längta, vänta och tillslut bara känna KOM UT NU. Då är man liksom klar för att genomföra det stora för att få möta den skapelse man burit i magen.

För visst gör det ont. Visst är det overkligt att ett barn ska komma ut där man aldrig kunde drömma om att ett barn skulle få plats. Men det går! Att vara påläst om förlossningens olika skeenden och vad som kan uppstå tror jag är jätteviktigt, att veta vad som sker vid ett akut snitt och vad en sugklocka gör. Det kan vara det som räddar dig och ditt barn och kan du plocka fram den känslan i en stressig situation att du läst om det och vet att det görs för att hjälpa så tror jag att det kan lugna. Jag önskar ALLA lycka till som har detta stora framför sig och jag rekommenderar varmt gravidyoga och att träna andningen så att du kan fokusera på något då det gör ont. Det viktigaste jag "lärt mig" är att varje värk för dig närmare barnet och försök tänka på att det ÄR en positiv smärta.

Nu kommer det en nybadad Elian här som vill ha Mammakos så jag ska njuta av den stora pojke han blivit. Tiden FLYGER!


Första kvällen hemma!


Update: Jag använde lustgasen ( ni kan läsa mer i berättalsen jag länkat till) också men jag mådde mest illa av den!




Gravid och Bebis!






Alltförföräldrar.se som jag bloggar hos har gett ut årets första tidningar FÖRÄLDRAGUIDEN Gravid och Bebis och i båda har jag skrivit en kort text. Det var en stund sen jag skrev dem så det var kul att få dem i posten idag!

Ps. Ni kan få dessa på BVC eller MVC!

Jippie





Nu ska jag och magen åka och möta Ashi och FIIIKA, så mysigt!
Jag har väldiga bakverkslustar så här i slutet, bäst att softa medans man kan. Sen ska jag hämta skrutten då han ätit frukt och yoghurt, kommer jag för tidigt vill han aldrig gå hem.



Godmorgon onsdag!

Nu gick killarna precis utanför dörren här. Elian med morgonmatsäck + turmatsäck till utflykten de ska göra idag. Han är så otroligt go och kramig på morgonen så jag får lust att ha honom hemma och bara mysa men han trivs så fint på dagis. Ska hämta honom tidigt idag också, saknar att jobba och bara gå inom dagis som ligger så nära annars. Nu är det mer körtid men jag vill absolut inte byta dagis då det är så bra. Dessutom ska jag ju jobba snart igen!

Hoppas ni sovit ( eller kanske sover) gott och vet ni, helgen är snart här! Jag har lust att boka in bio på fredag bara för att.... Vill så gärna se nya filmen med Brad Pitt som har premiär här då. Bebis verkar ju trivas så bra i magen, jag har fått ett annat lugn nu känner jag. Den kommer då den kommer. Älskar dig därinne! ( som fastnade med ett knä eller fot i mitt revben då jag reste mig snabbt imorse, AJ för oss båda kanske...)

Varm mama!

En Mammig liten kille kom in kl 4 och då har jag legat och svettats hela natten trots alvedon ( paracet) så nu ska jag försöka med gästrummet, men han brukar finna mig även där. Jag har så svårt att somna nu och ligger mest vaken om natten. Elian känner definitivt på sig att något snart sker, han skulle bara ha sång igårkväll och då han vaknade vid 22 också + hålla handen. Så det fick han. Älskade lilla skatten min... Men du är varm att sova tätt intill nu med magen och allt ;-)

Så nu har jag druckit min nyponsoppa och ska krypa ned igen. Hoppas ni sussar riktigt gott just nu!

KRAM

Sol och kommentarer!

Det är så härligt med SOL ute! Jag ska hämta Elian på dagis med vagnen tänkte jag, det tycker han om. Det är ju så spännande att åka t-bana och sen hämta Pappa på jobbet ;-) Just nu sitter jag hos Mille på Familieklinikken och ska strax få min modningsakupunktur. Vart man än kommer nu så säger dagis, jordmor och nu här på akupunkturen: Ingen bebis ännu? Jag känner mig nästan lite skyldig för att hon fortfarande bor i magen.

De flesta omkring mig som jag inte känner tror att det är mitt första barn och tror inte jag alls vet vad som väntar. Men det gör jag ju och därför är det extra svårt att ta till sig kommentarer som: "Njut lugnet medans du kan" ( något jag själv kan tänka om förstagångsmammor som "bara" har magen och sig själv att tänka på.) Jag har ju redan full rulle hemma och bara längtar att starta familjen som fyra. Men nu känns det väldigt nära. MAX 20 dagar tills vi får möta miraklet - overkligt.

Slut på svammel!


Bebisen bor i magen även denna söndag!

Nu börjar strax mitt program som jag vill se! HOPPAS E köpt med sig chokladglass till mig, är så sugen på det dygnet runt nu. Jag försökte fota magen med macen samtidigt som jag lyssnade på Daniel som pratade så varmt om sin danspartner Magdalena Graaf, tänk vad fort livet kan vända. Därför är det så viktigt att leva här och nu!

Det är verkligen som att ha magen i knät nu, eller nästan mellan benen. Synen då jag ska äta i soffan är ganska komisk. Det brukar bli skål på magen - enklast så.







Bebis nu:

Du är på dag 275 av 280. (98,2%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 1 full dag (v39+1).

Vecka 40 - 31 jan - 6 feb 2009
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.
Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.

Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Imorgon ska jag till jordmor och jag tror hon ska göra en hinnsvepning på mig. Sist fick jag väldigt ont och massa värkar men de stannade av. Vi får se om min kropp är redo nu. Eller bebis rättare sagt. Alla säger ju att den kommer då den är redo. Jag är så redo man kan bli och satsar på att vakna FRISK imorgon med nya krafter!

Älskade du därinne...

Du skatt som gömmer dig inne i min mage. Mamma vill träffa dig nu, din Pappa och Storebror likaså. Du kommer en dag i februari och jag har inte känt sån undran tidigare. Vem är du som sparkar mig så? Som lurat oss så många gånger? Som bott i min kropp under mitt hjärta i alla dessa månader?

All kärlek du redan omges med kommer bara att växa då vi får ha dig hos oss i verkliga livet. Du ska få se på den vackra världen, lukta på alla goda dofter och känna på all kärlek omkring dig. Jag ska alltid bära dig under mitt hjärta som jag gör precis just nu, bara på ett annat vis från och med den dagen du inte längre bor inuti mig. För alltid är jag din och Elians, jag kommer gör ALLT för att ni ska få växa upp till två starka, älskade och inte minst älskande individer. Ni är mitt allt.

/ Mamma


Danmark sommaren 08, underbara minnen!

Princess?


Idag har jag varit en sväng på IKEA och köpt telys, cleancottonljus, ett extra bebistäcke och lite annat.
Nu sitter vimplarna också på plats vid sängen. Jag hade tänkt mig en vit hylla att ställa tavlor + bok på men IKEA säljer inte längre de vita så antingen får jag måla eller köpa någonannanstans!

Vi är förkylda alla tre här så vår mysbrunch som vi planerat med gott kaffe och goda bullar i stan ( mitt önskemål...) blev inte av då det är dumt att ta ut Elian som fortsatt hostar. Men han är definitivt piggast av oss alla.

Hoppas ni njuter denna lördagen!


I en biltvätt!


Jag just nu!

Som rubriken lyder så svängde jag inom en biltvätt och nu handtvättas vår otroligt skitiga bil! Brukar alltid köra ut- och invändigt men idag är bilen så full av ting så det får räcka med utsidan. Jag har varit på modningsakupunktur och fått massa nålar, främst för att kunna SOVA så min kropp förstår att den ska föda. Så det är vad jag ska syssla med i helgen. Jag tror faktiskt på teorin att kroppen inte velat föda nu då Elian varit sjuk och jag inte haft orken. Hoppas ni har en riktigt HAPPY FREDAG. Dags att hämta mina älsklingar som är bara fem minuter ifrån mig och vi ska hälsa på Bestemor!

KRAM till ER!

Storebrors sovpåse

Här är sovpåsen som Elian hade. Vi har två stycken för han kissade så ofta igenom då han var liten bebis.
Den köpte vi på någon av alla bebisbutiker och den är liksom i frotté invändigt. Jag är supernöjd med den då jag slapp oroa mig för att han skulle bli för varm eller få något över huvudet. Blir bebis varm eller om man har pyjamas under och tycker det blir för varmt om våren ( man kan ju ha bara body och sockar!) så kan man bara öppna dragkedjan på sidan lite. Vi har inte haft problem med kalla armar / händer. De är alltid lite kalla och har inte varit något problem. Det som var bäst med en påse var att jag kunde amma honom i den och då jag sen la ner honom i sin säng var han varm och go och kände inte så stor skillnad!


Suddig mobilbild, ni kommer få se denna oftare sen då bebis kommit ut. Hittade denna i bloggen!

PS. TACK för alla härliga kommentarer som ni lännar - ni är så GOA!
Nu ska jag lura med mig Elian i vagnen så han kan somna... Wish me luck.

zzzzz


Detta
ekologiska sängsetet ska bebis få mysa i... Hon kommer att sova i en sovpåse på natten precis som Elian gjorde. Då vet jag att hon är lagom varm och att inget täcke kan komma över huvudet. Men vi kommer ha ett vagntäcke med dessa sängkläder på som vi kan ha i vagnen inne och där man flyttar omkring bebis.
Kan du inte titta ut snart lilla vän?

Tidigare inlägg